Kolumnen: Lena Andersson om förklaringen till Bill Gates snille.
Till livets många orättvisor kan man foga ytterligare en: vilken tid på året man är född. I den ungdomsidrott där jag danades var det självklart att de som var att räkna med var födda tidigt på året. Om någon tillhörde de bästa i sin åldersklass och var född på hösten var det så ovanligt att det väckte uppmärksamhet. ”Men nånstans måste man ju dra gränsen”, minns jag en cykelpappa uppgivet säga, förbittrad över att hans decemberfödde son var dömd att ligga efter.
Samma sak i skolan. De som är födda 1 januari anses lika gamla som de födda 31 december, fast det skiljer ett år. Man kan anta att det präglar uppväxande varelser att under hela den tid då kroppen och psyket formas vara upp till ett år yngre än de skulle kunna vara och ändå tillhöra samma grupp. Men nånstans måste som sagt gränsen dras om man inte delar in klasser efter mer fininställda kriterier än årgång.
Vikten av födelsedatumet bekräftas av den i USA verksamma journalisten Malcolm Gladwells senaste bok ”Outliers – The story of success”. Gladwell har specialiserat sig på att med dristig intellektuell kreativitet lägga i dagen svindlande samband mellan företeelser som inte verkar höra ihop, och få dem att verka plausibla. I ”Outliers” identifierar han vad som krävs för framgång och det vi kallar genialitet. Klart är att medfödd begåvning inte räcker.
Gladwell finner att kanadensiska och tjeckiska ishockeyspelare på juniorlandslagsnivå i förbluffande hög grad är födda i januari, februari och mars. Nästan ingen är född under årets andra halva. Förklaringen tror han ligger i att dessa pojkar alltid har varit äldst i sin årsklass och därför haft utvecklingsmässiga fördelar som gjorde dem duktigast när de var små. Vilket gjorde att de blev uttagna, satsade på – och fick mer träningstid.
Ty det som avgör hur långt man går är träningsdosen. Oavsett område krävs det tio tusen timmars koncentrerad övning för att nå mästarklass. Skillnaden mellan musikvirtuosen och den som inte når lika långt trots att de går på samma konservatorium är, visar en undersökning, att den förra har övat två tusen timmar mer. I undersökningen fanns ingen som övat tio tusen timmar och misslyckats med att nå långt, och ingen som nått yttersta eliten med färre än tio tusen timmar. En neurolog i boken hävdar att tio tusen timmar tycks vara den tid hjärnan behöver för att nå fulländning, det må gälla konståkning, pianospel eller skrivande.
I ett system med tidig selektion får vissa utvalda möjligheten att öva mer. Det är nödvändigt för att just de individerna ska kunna nå sina tio tusen timmar under den formbara åldern. Men systemet kan missgynna dem som är födda sent på året och barn till icke-akademiker. De utvalda kan vara utvalda på oklara eller felaktiga grunder men får möjlighet till mer träning och kommer därför att göra skäl för uttagningen. Urvalskriterierna gör dock att man har gått miste om många som skulle ha blommat om de bara getts samma möjlighet att träna.
Anledningen till att Bill Gates blev den han blev är, enligt Gladwells idéer, att han var född vid exakt rätt tidpunkt i historien, 1955, för att kunna bli en pionjär inom just dataområdet. Därtill hamnade han, tack vare förmögna föräldrar men också genom tur, på en skola där eleverna hade fri tillgång till en datasal. Han avstod från gängse tonårsnöjen och programmerade femton timmar per dygn. När han kom ut ur datasalen i mitten på 70-talet var han ett snille på dataprogrammering, inte i första hand för att han var född sådan utan för att han hade programmerat kolossalt mycket, ungefär tio tusen timmar. Varpå han grundade Microsoft.
The Beatles är ett annat exempel. De var okända och knappast lysande när de 1960 bjöds in för att spela i Hamburg under flera långa vistelser. På dessa klubbar måste de spela nätterna igenom i stället för någon timme då och då som de var vana vid från spelningarna hemma i Liverpool. De bar på en potential för nivån de nådde som inte alla bär på. Men de skulle inte ha utvecklat den utan dessa särskilda betingelser som gav dem de nödvändiga träningstimmarna.
Tiotusentimmarsregeln illustrerar väl också delvis varför kvinnor så sällan blir ”genier” och grundare av världsberömda företag. De behöver helst avstå från barn och till ett högt pris bryta med könsrollsförväntningarna för att frigöra all den tid som krävs. En kvinnlig nörd har ännu sämre status på sex- och äktenskapsmarknaden än en manlig; hon blir en av grabbarna.
Det finns en benägenhet att tro att just de främsta inte har behövt öva så mycket. Att det är detta som är deras begåvning. Ofta har de säkert bättre genetiska, geografiska och klassmässiga förutsättningar. Men deras största begåvning är insikten att man måste öva mer, och mer ändå.