Utbildningsminister Leif Pagrotsky är inte nöjd med Chalmers tekniska högskola i Göteborg.
"Det är helt oacceptabelt att man backat med en tredjedel vad det gäller andelen kvinnor från 1999. Och det här sker när samhället i övrigt går framåt i de här frågorna", säger Pagrotsky i Göteborgs-Posten.
Framåt och framåt. Proportionerna är betydligt snedare på många håll i universitets- och högskolevärlden.
Ta barnmorskeutbildningarna. Inte många män där. Ingen alls bland de 68 registrerade studenterna i Göteborg förra höstterminen. Faktiskt bara två totalt i hela landet. De blivande arbetsterapeuterna är i huvudsak kvinnor. Högsta mansnotering har Umeå med 15 procent, på flertalet orter är andelen en bit under 10 procent.
Receptarier ska vi bara inte tala om. Eller tandhygienister. Eller logopeder, hippologer och djursjukvårdare. Kvinnor och åter kvinnor, med pittoreska undantag. Som på Chalmers sjöingenjörslinje med maskininriktning. Fast tvärtom.
Är detta ett problem? Och i så fall vilket? Det är klart att det kan bli tråkiga tillställningar med många panelhönor och paneltuppar om man kalasar inom respektive program. På Chalmers råder kvinnounderskott även om alla slöjdarna sexar ihop. Men det går ju att bjuda in folk utifrån.
Sett ur perspektivet kvinnors genomsnittslöner vore det bra för könskollektivet om fler blev välbetalda civilingenjörer och färre lågavlönade arbetsterapetuer. Men vilka kvinnor ska offra sina drömmar?
Det är inte så att tjejer som söker till högskolor och universitet är omedvetna om lönelägena för olika yrkesgrupper, de gör sina val ändå.
Utbildningsministern säger förstås inte att kvinnor är korkade och väljer fel. Det är Chalmers som gör fel eftersom kvinnorna är för få, även om de i absoluta tal är nästan 300 fler än 1999. Och lärosätet är redo att tillfredsställa honom, Pagrotsky har kulorna bevars. Nya rektorn Karin Markides talar om att skapa nya program, sådana som kan locka kvinnor. Något med design i namnet, kanske media.
Behövs de utbildningarna för annat än att snygga till statistiken? Det är tveksamt.
Vad som däremot är ostridigt är att Sverige behöver utbildningar av högre kvalitet än i dag och att motiverade yrkesmänniskor lyfter landet. Den brinnande biomedicinska analytikern, ett annat kvinnoyrke, gör större nytta än den motvilliga maskiningenjören.
Det är dags att flytta fokus från genitalierna till hjärnan.
malin.siwe@dn.se