Signerat - Håkan Boström.
Pakistan har knappast råd att misslyckas med den pågående storoffensiven mot talibanerna i den nordvästra delen av landet. Det kan gå vägen. Med arméns 15 000 man mot talibanmilisens 5 000 ser oddsen ganska bra ut – åtminstone på papperet.
Talibanerna, som från början kom över gränsen från Afghanistan, har lyckats nyrekrytera unga män ur lokalbefolkningen och har i dag god kännedom om den bergiga terrängen runt Swatdalen. Arméns flyg och stridsvagnar riskerar att ha liten verkan mot den gerillaliknande milisen.
Det berörda området ligger visserligen i Pakistans periferi. Men hade regeringen i Islamabad fortsatt att se genom fingrarna med talibanernas maktambitioner hade problemet också fortsatt att växa. Islamisterna har på senare tid utfört ett flertal attentat och bombdåd runt om i Pakistan i syfte att undergräva landets stabilitet. Regeringen hade därför knappast något annat val än att ta i med hårdhandskarna. Att försöka kväsa upprorsrörelsen i sin linda är trots allt bättre än att riskera ett inbördeskrig längre fram.
Till saken hör att Pakistan redan är försvagat av interna politiska motsättningar, korruption och den globala ekonomiska krisen. Ett fiasko i Swatdalen skulle allvarligt undergräva regeringens ställning och därtill kanske komma att utnyttjas av ärkefienden Indien som snart kan komma att ledas av en nationalistregering.
Ett misslyckande skulle även tvinga USA att trappa upp sina insatser i området, om inte annat för att säkra kontrollen i Afghanistan. Det vore en illavarslande utveckling. Ökad amerikansk närvaro skulle försvaga den pakistanska regeringen ytterligare, vilket i sin tur skulle framtvinga ett ännu starkare amerikanskt engagemang och så vidare.
Att försöka stödja en korrupt och vacklande regims kamp mot en fanatisk och ideologiskt driven gerillarörelse har amerikanarna dåliga erfarenheter av. Jämförelsen med Vietnam skulle vara mer adekvat än vad som var fallet i Irak. Men med den skillnaden att det denna gång handlar om ett kärnvapenland med 158 miljoner invånare.
Barack Obamas utrikespolitiska skifte – från Irak till Afghanistan och Pakistan – var befogat. Men det kan också komma att ta USA ur askan in i rena mardrömselden.