Kriser skapar inte bara problem, de bidrar också till klarhet. För västvärldens medieföretag har det senaste året begravt åtskilliga illusioner om vad internet kommer att betyda för deras verksamhet.
Ett belysande exempel är en av USA:s största morgontidningar, Boston Globe. Precis som alla andra mediehus har man satsat stort på internet för att inte spolas bort av den tekniska utvecklingen. Miljontals dollar har pumpats in i hemsidan Boston.com.
Mätt i antalet läsare är satsningen en succé. I februari hade Boston.com 5,7 miljoner unika besökare, vilket gör tidningen till den sjätte största i landet på internet. Pappersupplagan står sig sämre i konkurrensen och hamnar först på 14:e plats.
Med fler läsare än någonsin skulle man kunna tro att tidningen framgångsrikt klarat övergången från papper till nät. Problemet är bara att den underliggande ekonomin är usel.
Förlusten väntas i år bli 711 miljoner kronor om inte kostnaderna minskar kraftigt. Till saken hör att Globe redan dragit ner rejält, bland annat genom att strypa sin egen utrikesbevakning. New York Times, som äger Globe, hotar med att sälja tidningen om inte besparingarna genomförs. Risken för en nedläggning är uppenbar.
Det skulle i så fall betyda att ett av USA:s mest dynamiska områden förlorar sitt viktigaste organ för lokalnyheter. I regionen finns inget annat medium som kan mäta sig i seriositet och kvalitet. När tv-nyheterna rapporterar om det politiska livet utgår de nästan alltid från någonting som stått i tidningen. I tidskriften The New Republic visade nyligen Paul Starr vilken central roll dagspressen spelar för att motverka korruption – vad som gäller i Boston är också sant i tusentals andra städer runt om i världen.
Globes utförsåkning är en stark varningssignal till alla som trott att det räcker att locka till sig miljontals gratisläsare på internet. Inte på långa vägar väger de nya annonsintäkterna på nätet upp för förlusten av traditionell pappersannonsering och betalande prenumeranter.
I Sverige är utvecklingen ännu inte lika tydlig som i USA, men trenden är densamma. Samtidigt som tidningarna har fler läsare än någonsin – om man räknar samman papper och nät – sinar intäkterna.
Penningströmmarna har tagit nya riktningar. Historiskt har de flesta av västvärldens tidningar levt på lokala annonsmonopol, som i sin tur korssubventionerat den seriösa journalistiken. Prenumerationsavgifterna har varit en viktig intäktskälla, men de har aldrig täckt tidningarnas verkliga kostnader för anställda, tryck och distribution. Det har till stor del annonserna gjort.
Med framväxten av gratistidningar och internet har monopolen lösts upp, vilket tryckt ner såväl priser som volymer. Dagspressens problem handlar alltså inte om sviktande läsarintresse utan om brist på intäkter för att upprätthålla resurskrävande journalistik.
Annonspengarna går i allt större utsträckning till söktjänster som Google och Yahoo, som förvisso är fantastiska men ännu inte gjort sig kända för några journalistiska bragder. I stället har de skapat avancerade system som automatiskt citerar de viktigaste nyheterna från medieföretagens hemsidor (detta kallas på branschspråk för ”aggregering”, se DN Ekonomi 18/4).
Affärsidén är lika lysande som The Pirate Bay – man tjänar pengar på
någon annans arbete utan att det kostar något. Men modellen förutsätter att det finns andra som är villiga att stå för notan.
Den amerikanska nyhetsbyrån AP hotade nyligen med att vidta rättsliga åtgärder mot Google och liknande företag om inte dessa parasiter (som Wall Street Journals redaktionschef kallat dem) på allvar delar med sig av sina intäkter.
Den tyska mediekoncernen Springers vd Mathias Döpfner var inne på samma spår när han intervjuades i måndagens Financial Times. Det är inte mer än rimligt, sade han, att nyhetsaggregatorer på internet gör rätt för sig när de utnyttjar tidningarnas material.
Kriser har en tendens att föra samman människor mot yttre hot. Fler och fler medieföretag har på goda grunder börjat ifrågasätta att andra aktörer tjänar pengar på deras arbete.
Den amerikanska tidningsdöden har ännu inte nått Europa. Men när finanskrisen fått verka fullt ut kommer även landskapet här hemma att målas om.
Att göra upp med avarterna i gratiskulturen borde i detta läge vara självklart. Nästa steg är att försöka ta betalt för det som människor uppskattar.
Parasiternas paradis kan verka attraktivt för alla som använder internet, men i förlängningen väntar en dramatisk minskning av all journalistik som kostar pengar.