Signerat – Johannes Åman.
Vad är Sverige för ett konstigt land? Europarådets grupp mot korruption (GRECO) uttryckte sig inte riktigt så i sin granskning av Sverige. Men rapporten om hur svenska partier redovisar varifrån de fått sina pengar var inte bara starkt kritisk. Där fanns en förundran över att ett land med så stark tradition av öppenhet på andra områden kan vara så slutet just när det gäller partifinansiering.
Efter att Sverige nu svarat på kritiken lär förvåningen övergå i irritation. För regeringen har inte tagit den i sak tunga kritiken på allvar. När justitieminister Beatrice Ask på torsdagen intervjuades av Ekot upprepade hon bara Moderaternas standardsvar: ”Det måste vara tillåtet i ett fritt land för människor att kunna lämna stöd till olika partier och organisationer utan att avslöja hur man röstar.”
Det hade varit sensationellt och djupt oroande om Europarådet inte delat den uppfattningen. Men Beatrice Ask försöker bara blanda bort korten. Ingen har krävt att varje medborgare som ger pengar till ett politiskt parti ska registreras och få sitt namn offentliggjort.
Det som Europarådets antikorruptionsgrupp rekommenderar medlemsländerna är att man ska skilja på små och stora bidrag. Det var också den modell som 2004 års statliga utredning förordade. Där lades gränsen vid bidrag på 20.000 kronor.
Man kan diskutera var brytpunkten bör ligga. Många länder har valt en högre nivå. Men att bidrag till partier får en annan karaktär och kan skapa ett skadligt beroende när beloppen blir stora är ett dilemma som alla demokratier måste erkänna och hantera på ett seriöst sätt.
Och Europarådet har rätt att kräva större respekt för sitt arbete mot korruption. Länder som uppträder så nonchalant som Sverige nu gjort skadar inte bara den egna demokratin utan också arbetet för mänskliga rättigheter i länder där demokratin är yngre och bräckligare.