Signerat – Johannes Åman.
Det finns saker som man inte kan begripa om man har ett utifrånperspektiv.
Hur kunde till exempel Socialdemokraterna och LO så länge försvara att LO-medlemmar kollektivanslöts till socialdemokratiska partiet? Hade inte människor själva rätt att bestämma vilka föreningar de ville eller inte ville vara med i?
Inifrån såg saken uppenbarligen annorlunda ut. Det talades med högtidligt tonfall om facklig-politisk samverkan. Ibland skymtade det också fram något annat, en känsla av att delta i ett spel där reglerna var riggade till motståndarnas fördel: Vad var kollektivanslutningen i jämförelse med näringslivets påkostade kampanjer för en politik i mer borgerlig riktning?
Moderaterna tycks i dag vara offer för samma bunkermentalitet. I stället för att se nyktert på frågan om partibidrag beter de sig som om de hade något att dölja. Då och då bubblar känslan av att leva i en orättvis värld upp: Men LO då? Tänk hur mycket facket stöder Socialdemokraterna med både pengar och oredovisade arbetsinsatser!
Att pengar kan ge makt är dock ett ofrånkomligt faktum. Därför bör de redovisas öppet så att alla medborgare kan känna förtroende för att inte partier eller enskilda kandidater i hemlighet tagit emot ekonomiska bidrag för att främja vissa särintressen.
Till många socialdemokraters förfäran förklarade dåvarande LO-ordföranden Stig Malm 1986 att kollektivanslutningen hade blivit ”en kvarnsten om vår hals”. I dag finns moderater som kommit till en likartad insikt.
Tidigare riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson lämnar partiet med motiveringen: ”Jag vill inte vara medlem i ett parti som inte berättar var man får sina pengar ifrån.” Maria Abrahamsson, som valdes in i riksdagen för ett år sedan, kräver på DN Debatt (21/10) och i en motion till stämman i Örebro att partiet ska verka för att redovisningen av partibidrag blir reglerad i lag.
När ombuden i dag behandlar motionen har de chansen att tvinga ut sin partiledning ur bunkern. Utifrån sett är det uppenbart att Moderaternas hållning till partibidragen blivit en kvarnsten av samma slag som kollektivanslutningen var för Socialdemokraterna och LO på 1980-talet.