Slopat femte jobbskatteavdrag till trots – när övriga Europa drunknar i statsskuldproblem funderar svenska politiker över vilka skatter som ska sänkas först.
Regeringens huvudspår är att sänkt restaurangmoms ska omvandla fler svarta arbetstimmar till vita och på det viset putsa till sysselsättningsstatistiken. Men det finns de som protesterar. Både inom och utom alliansen.
Håkan Juholt (S) och Göran Hägglund (KD) spelar på samma strängar när de försöker stärka sitt grepp om pensionärerna. Ordet pensionär klingar på ett särskilt sätt, trots att gruppen består av allt från ensamma gamla fattigpensionärer till förmögna nypensionerade par i betald bostad och med förmögenhet på banken.
För KD är det en ren överlevnadsfråga. Om man alls kan tala om en kärntrupp i partiet så består den av de äldre som går mot eller har passerat pensionsstrecket. Och något måste KD ha att profilera sig med inom alliansen sedan fastighetsskatten – nästan – avskaffats.
Håkan Juholt gör frågan till rättviseretorik. I sitt sensommartal hävdade han att ”det är inte att ta ansvar att sänka skatten för löntagare och höja den för pensionärer”.
Tur då att regeringen inte har gjort just det. Skatten har sänkts både för dem som arbetar och för dem som gått i pension. För en pensionär i Karlstad, född 1938, med en inkomst på 240.000 kronor har skatten sänkts från 74.499 kronor 2006 till 63.644 kronor i år. För en arbetstagare född 1964 med samma inkomst har skatten sänkts från 74.499 till 55.867 kronor.
Om pensioner ska betraktas som uppskjuten arbetsinkomst och därför beskattas lika är visst en sak att diskutera. Men att säkra pensionerna på lång sikt är en av grundtankarna med jobbskatteavdragen.
Det borde Kristdemokraterna vara införstådda med. Någon höjd skatt på pensioner har regeringen däremot inte genomfört.
Det vet även Håkan Juholt.