Afghanistan

Peter Wolodarski: De afghanska tolkarna är att betrakta som svenska veteraner.

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Söndagskrönikan – Peter Wolodarski.

Söndagskrönikan – Peter Wolodarski.

Sverige har ett moraliskt bokslut att vårda efter insatsen i Afghanistan. I det ingår att ställa upp för dem som tagit stora personliga risker för att hjälpa vår försvarsmakt.

Polisstationen kallades av svenskarna för Sandslottet. Smeknamnet uppstod eftersom huset nära den afghanska byn Gurgi Tappeh påminde om ett strandbygge.

Annons:

I boken ”Svenskar i strid” (Bonniers) berättar journalisterna Anders Carlén och Mattias Falk om en svensk patrull som besöker stationen i samband med ett rutinuppdrag.

När soldaterna lämnar sina militärfordon faller snöblandat regn och gruppen tar sig fram genom leran. Plutonchef Johan Palmlöv, Gunnar Andersson samt en lokalt anställd tolk, Mohammed Shahab Ayoulay, samlas på en gårdsplan vid ”Sandslottet”. Snart ansluter två afghanska poliser.

Stämningen känns avslappnad och svenskarna tar av sig sina hjälmar. En av polismännen berättar att han försökt nå Johan Palmlöv utan resultat.

Palmlöv svarar då att han kan ge ett visitkort så att polisen vet vart han ska ringa om han eller kollegerna skulle behöva understöd.

En viktig uppgift för den svenska Isafstyrkan i norra Afghanistan är att hjälpa polisen med att upprätthålla lag och ordning. Lokalbefolkningen ska kunna känna sig säker och trygg, trots hot från talibaner och kriminella grupper.

Johan Palmlöv hinner be en tredje svensk, som också anslutit sig, att hämta ett visitkort.

Sedan bryts lugnet. Den afghanske polisen riktar sin kulspruta mot Johan, Gunnar och Mohammed. Han avlossar ett trettiotal skott och Isafpatrullen i bakgrunden besvarar elden. Men de två svenskarna och tolken dör.

Anders Carléns och Mattias Falks bok är skriven i en återhållsam ton; ett rakt och starkt reportage utan försök till glorifiering eller överdriven dramatisering.

”Svenskar i strid” försöker inte övertyga läsarna om att Afghanistankriget är värt sitt pris (jag tillhör dem som 2009 började tvivla). I stället är ärendet att teckna en realistisk bild av männi­skorna bakom detta och andra utlandsuppdrag – och vad som drivit dem.

Författarduon uppmärksammar Palmlöv och Andersson, vars insatser också hedrats i Sverige. Men de nämner även Mohammed Shahab Ayoulay, den afghanske tolken.

Det är ingen tillfällighet. Han stupade också utanför ”Sandslottet”, därför att han gjorde det möjligt att kommunicera med poliserna.

Han färdades i trakten kring Mazar-e Sharif i norra Afghanistan tillsammans med Isafstyrkan. Utan honom och and­ra lokala medarbetare skulle svenskarna inte kunna tala med vare sig poliser eller civilbefolkning. Det skulle bli ännu svårare att etablera förtroende och ömsesidig tillit.

Tolkarna, som ofta är unga och har fått utbildning i ett främmande språk tack vare att talibanerna avlägsnades från makten 2001, ägnar sig inte bara åt att översätta. För svenskarna har de också fungerat som kulturella vägvisare, som hjälpt soldaterna att respektera och förstå det afghanska samhället.

Priset för att bistå den svenska försvarsmakten har varit högt – två har dödats och åtskilliga fruktar för vad som ska hända när de utländska trupperna drar sig tillbaka från Afghanistan. 24 tolkar har därför vädjat till Sverige om asyl.

Det är en begäran som inte borde vara svår att tillmötesgå. Afghanerna har arbetat sida vid sida med de svenska soldaterna, och deras farhågor för vad som ska hända när Isafstyrkorna lämnar landet är befogade.

Oavsett hur man ser på insatsen har Sverige ett moraliskt bokslut att vårda. I det ligger en särskild förpliktelse mot människor som tagit stora personliga risker för att hjälpa unga svenskar som skickats ut på ett fredsbevarande uppdrag av Sveriges riksdag.

Ändå har migrationsminister Tobias Billström (M) med sedvanlig fyrkantighet lyckats avfärda tolkarna. Han skjuter över frågan till myndigheter och domstolar, trots att han vet att afghanerna knappast beviljas asyl den vanliga vägen. För att över huvud taget komma i fråga måste nämligen tolkarna först ta sig till Sverige och lämna in en ansökan. Och för det krävs ett visum som de inte lär få.

Tobias Billström talar om tolkarna utan att visa någon som helst erkänsla för vad de gjort för Sverige.

Det är ganska upprörande att lyssna på honom, när man vet att två afghaner dödats under uppdrag med svenskar.

Långt grövre är dock journalisten Jan Guillou. Han passerar alla gränser när han i Aftonbladet (12/8) konsekvent kallar tolkarna för Sveriges ”quislingar”, efter den norske fascisten och nazikollaboratören Vidkun Quisling.

Norrmän som stödde Nazi-Tysklands ockupation av Norge är alltså jämförbara med afghaner som hjälper den svenska operationen i Afghanistan. Med samma groteska Guilloulogik ska alltså soldater som Johan Palmlöv och Gunnar Andersson ses som stupade nazister och talibanerna som norska motståndsmän.

Så kränkande uttrycker sig bara en skribent som i flera år serverade den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB information, ett faktum som Expressen avslöjade häromåret.

Jan Guillou är uppenbart oförmögen att se den avgörande skillnaden mellan å ena sidan en ockupation som syftade till att krossa det demokratiska Norge samt förinta landets judar och å andra sidan en FN-sanktionerad intervention, som i Sveriges fall har det uttalade målet att förhindra våld och understödja en utveckling mot rättsstat och folkstyre.

Man kan på goda grunder ifrågasätta om truppnärvaron uppnår sitt syfte, men det fråntar inte Sverige ansvaret att visa tacksamhet och respekt för dem som hjälpt våra soldater.

De afghanska tolkarna är att betrakta som svenska veteraner. Vi har en moralisk skyldighet att ställa upp för dem, precis som de ställde upp för oss.

Andra har läst

Mer från förstasidan

 Slovakiska medier. Saab har gjort upp en affär med Slovakien om att hyra ut stridsflygplanet.

gripen
Foto: Alamy
Annons:

 Ytterligare en har skottskadats. Stor polisinsats i Linköping.

Annons:
mat-500
Foto:TT

 Vi kastar tusentals kronor. Hälften av matavfallet är fortfarande ätbart. 22  6 tweets  16 rekommendationer  0 rekommendationer

 Här blir värphönsen till buljong. I stället för att eldas upp.

premium  ”Slänga mat är mer än ouppfostrat.” DN:s Elin Peters.

 Men alla gillar inte kamerorna. Fembarnspappan ledsnade på fortkörare i bostadsområdet. 3  1 tweets  2 rekommendationer  0 rekommendationer

fartkamera144
Foto:TT
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Läs dagens tidning

 Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!
Annons:

DN PÅ AGENDAN

Annons:
Annons:
Annons: