Ledare

Peter Wolodarski: Det pågår ett avancerat krig mot Sverige

Angripna med lögnen som vapen.
Angripna med lögnen som vapen. Foto: Henrik Montgomery TT

Demokratin lever på tillit. När lögner får fäste på internet och i sociala medier skadas kittet i vårt samhälle.

Det började som ett ”avslöjande” på en tysk hemsida för lokalnyheter. I februari hävdade man att Sverige skulle exportera 12 artilleripjäser av typen Archer till det krigförande Ukraina. Dessa tunga vapen skulle regeringen i Kiev använda för att ”undertrycka öst-ukrainarna”.

Som ”bevis” för denna till synes sensationella nyhet hänvisades till ett brev där försvarsminister Peter Hultqvist gratulerar chefen för BAE System Bofors AB till en kanonorder.

Artikeln avslutades med orden: ”Dunkla affärer har blivit en tradition för svenska försvarsministrar. Hur länge Peter Hultqvist kan sitta kvar på sin post återstår att se.”

DN:s säkerhetspolitiske reporter Mikael Holmström berättar om denna historia i nyutgåvan av sin bok ”Den dolda alliansen” (Atlantis).

Han konstaterar, efter att ha granskat det så kallade avslöjandet, att artikeln är rakt igenom osann. Texten innehåller flera faktafel och Peter Hultqvists namnteckning är inklippt från ett annat sammanhang. Brevet är en förfalskning.

Någon kanske undrar vad det spelar för roll om en tysk lokalsida sprider orimliga påståenden om Sverige. Lögnerna framträdde tydligt för den som följt debatten. Varför bry sig?

Problemet var att det förfalskade brevet spreds långt utanför Tyskland.

Försvarsdepartementet i Stockholm fick frågor om saken från etablerade svenska medier. På internet började historien leva sitt eget liv. Och flera månader senare hörde utländska medier av sig – till och med ansedda Wall Street Journal intresserade sig för varför Sverige, som står utanför Nato, skickar kanoner rakt in i ett krig.

Det är inte känt vem som låg bakom desinformationen, men det falska brevet har kunnat spåras till en avsändare i S:t Petersburg, konstaterar Mikael Holmström.

Historien är ett intressant exempel på hur man med hjälp av internet kan skada en annan stat och sprida misstro. Allmänhet och medier invaggas i osäkerhet.

I stället för att förhålla sig till verkligheten tvingas makthavarna ägna betydande ansträngningar åt att motverka ryktesspridning. Gränslinjen mellan sant och falskt luckras upp, otryggheten späs på. Detta är den moderna formen av psykologisk krigföring. Du attackeras inte med konventionella vapen utan råkar ut för ett angrepp mot tilliten i samhället. Syftet är tydligt: att skada människors förtroende för demokratins institutioner. De ska inte längre lita på att etablerade medier förmedlar korrekta och relevanta nyheter. Fakta ska betraktas som subjektiva.

Under det kalla kriget var Sverige utsatt för en liknande psykologisk krigföring, främst från Kremls propagandakanaler.

Detta visste de flesta. Styrelsen för psykologiskt försvar ingick i totalförsvaret och med tiden lärde sig allmänheten att förhålla sig till desinformationen.

Efter Sovjetunionens upplösning trodde många att det var slut med liknande kampanjer från öst. 1990-talet var demokratins årtionde. Ryska medier såg upp till sina västliga kolleger och ville vägledas av samma ideal.

Den tiden är tyvärr förbi. Putins regim tolererar inga fria medier med inflytande i det ryska samhället. I själva verket använder Kreml massmedier som ett effektivt vapen i sin inrikes- och utrikespolitik.

Metoderna är sofistikerade och inbegriper alltifrån nya fenomen som trollfabriker, där privatpersoner får betalt för att sprida lögner på sociala medier, till traditionell tv-propaganda.

På internet startas ”nyhetssajter” av Putins regim som för det otränade ögat kan se ut som vanlig journalistik, fast det i själva verket handlar om en förlängning av Kremls informationsgivning. Internetsidan Sputnik news, som till och med finns i svensk version, är ett exempel på detta. Tv-kanalen Russia Today är ett annat.

Propagandan är subtil. Den skriker sällan, men i val av vinklar och fakta märks avsikten. Syftet är inte att försöka beskriva verkligheten så korrekt som möjligt, vilket är journalistikens kärna, utan att förmedla en regimvänlig världsbild. Stundtals kan man tro att det handlar om journalistik, därför att presentationen är så pass sofistikerad, men vid en närmare granskning faller ridån.

Under det kalla kriget fick liknande verktyg begränsad effekt, och drabbade mest medborgare i östblocket. Men tack vare internet går det i dag att med små medel sprida desinformationen till en stor grupp.

Plötsligt blir det en ”sanning” att Sverige exporterar vapen till Ukraina. Eller att den svenska regeringen drivs av revanschbehov för Karl XII:s nederlag 1709. Eller att vi importerar värdefull, bördig svartjord för vrakpriser från Poltava. Eller att Försvarsmakten förväxlat den konstaterade ubåtskränkningen hösten 2014 med en vit plastbåt. Eller att det var USA som sköt ned det malaysiska flygplanet över Ukraina. Eller att över en halv miljon ukrainare ”flytt” till Ryssland.

Man skulle kunna ha ryckt på axlarna åt det konstanta bruset av lögner, om det inte vore för att de förorenar vårt offentliga samtal och skadar tilliten i samhället – ett slags motsvarighet till våra inhemska problem med hatsajter och informationsbubblor. Med hjälp av kraften i sociala medier kan spridningen bli betydande.

Lögnerna förorenar vårt offentliga samtal och skadar tilliten i samhället.

Detta får konsekvenser. Vi måste alla bli mer kritiska internetkonsumenter. Inte minst måste vi som verkar inom traditionella medier vara ännu mer noggranna med kravet på sanning och relevans – och vara mycket restriktiva med att citera från kanaler som ägnar sig åt propaganda. Här finns anledning till självkritik; DN är inte undantaget.

Det pågår ett informationskrig mot det demokratiska Sverige, såväl utifrån som inifrån. Det har redan orsakat skada.

Läs mer. Fler krönikor av Peter Wolodarski

Lyssna på polisen som varnar för lynchstämningKraven på sanning och relevans är centrala för all journalistik. De ökar i betydelse med internets snabbhet.

• Låt SD vråla för sig själva i svensk politikSverigedemokraterna försöker polarisera Sverige genom att vrida upp ljudnivån maximalt. De andra partierna bör svara skarpt i normal samtalston.

• Vad gör Sverige om det otänkbara inträffar? I teorin är länderna kring Östersjön tillsammans rika och motstånds­kraftiga. I verkligheten är de splittrade och därmed svaga.