Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Peter Wolodarski: Edward Snowden har gjort sitt land en stor tjänst

Visselblåsaren Edward Snowden står för en historisk insats. Ändå befinner han sig i exil, på flykt undan amerikansk rättvisa. Det är en ovärdig situation som måste få ett slut.

Det var en kväll då miljontals tv-tittare följde boxningsmatchen mellan Muhammad Ali och Joe Frazier. Samtidigt bröt sig en grupp tjuvar in hos den amerikanska federala polisen FBI i en förort till Philadelphia.

Året var 1971. Nästan alla dokument från FBI-kontoret stals, och viktiga uppgifter skickades anonymt till tidningsreportrar.

Materialet var högintressant. Det framkallade en rad avslöjanden om hur FBI ägnade sig åt omfattande spioneri och använde ljusskygga metoder, inte minst mot aktivister som protesterade mot kriget i Vietnam. Övertrampen var grova. Poliser drog sig inte för att förstöra människors rykten och skada deras liv. FBI-agenter hade bland annat hotat Martin Luther King med att avslöja hans utomäktenskapliga förbindelser, om han inte begick självmord.

”När man talade med folk om vad FBI höll på med ville ingen tro på det”, berättade en av inbrottstjuvarna, Keith Forsyth, i veckan för New York Times. ”Det enda sättet att övertyga folk om sanningen var att bryta sig in och få det skriftligt.”

Keith Forsyth har hemlighållit sin inblandning i inbrottet fram till nu.

I dag kan varken han eller någon annan i gruppen åtalas för vad som hände den där kvällen för 43 år sedan; ett inbrott som utlöste omfattande förändringar i FBI:s verksamhet och förmörkade den maktfullkomlige FBI-basen John Edgar Hoovers eftermäle.

”Vi var tidiga visselblåsare innan själva begreppet ens var etablerat”, säger en av de inblandade till New York Times.

Det är svårt att inte tänka på dagens diskussion om den nationella säkerhetstjänsten NSA och Edward Snowden när man läser om FBI-skandalen för fyra decennier sedan. Den övergripande parallellen är tydlig: återigen handlar det om medborgare som reagerar kraftigt mot missförhållanden i den amerikanska statsapparaten – och tar lagen i sina egna händer för att allmänheten ska få kännedom om dem.

I fallet FBI handlade det om spioneri, avlyssning och smutsiga tricks riktade mot oppositionella.

I NSA-historien gäller det övervakning av vanliga människors samtal och meddelanden, fast denna gång i elektronisk form och i en omfattning som aldrig tidigare skådats.

Edward Snowden anklagas, precis som sina historiska föregångare, för att ha brutit mot lagen och skadat USA:s nationella säkerhet. Om han inställer sig i amerikansk domstol riskerar han att dömas till fängelse på livstid.

Till skillnad från inbrottstjuvarna 1971 har Snowden inte gjort någon hemlighet av att det är han som läckt materialet genom att bryta mot NSA:s regelverk. Själva öppenheten talar till hans fördel. Strax efter det historiska avslöjandet lät han sig intervjuas av The Guardian från Hongkong, och argumenterade då utförligt för sitt agerande och lyfte fram konstitutionella skäl som motiv.

Till en början fick Snowden hård kritik från ledande amerikanska företrädare. Han kallades upprörande nog för landsförrädare av USA:s utrikesminister John Kerry.

Men ju mer tiden gått, desto tydligare har det blivit hur orimliga angreppen på Snowden varit.

I själva verket har den amerikanske visselblåsaren lyft fram allvarliga missförhållanden i USA:s säkerhetsapparat, som redan lett till en översyn av systemet. Nyordningar är på gång – i så fall kan det bli första gången sedan 11 september 2001 som ”Top secret America” tvingas ta ett steg tillbaka.

I augusti tillsatte president Obama en extern rådgivningspanel för att gå igenom några av anklagelserna mot NSA. Strax före jul presenterade experterna sina slutsatser. De kom med tunga förslag till förändringar, totalt på 46 punkter.

Utan Snowdens läckage hade detta aldrig inträffat.

Den viktigaste rekommendationen är att NSA inte längre ska få lagra loggar av alla amerikanska telefonsamtal – så kallad metadata – utan att först tvingas vända sig till domstol i varje enskilt fall.

”Fria nationer måste skydda sig själva, och nationer som skyddar sig själva måste fortsätta vara fria”, heter det i rapporten som i sin reformiver rymmer svidande kritik mot NSA.

Huruvida president Obama och det politiska Washington orkar snäva in ramarna för den mäktiga säkerhetsapparaten återstår att se. Men klart är att Edward Snowdens läckage fått beslutsfattare och opinionsbildare att bekräfta hans varningar. Skyddet för den personliga integriteten är inte tillräckligt, konstaterar många. Kontrollmekanismerna fungerar dåligt. Öppenheten brister.

Runt om i världen finns det åtskilliga politiska ledare som delar oron – den svenska regeringen är en av få som absurt nog fortsätter att låtsas som om ingenting har hänt.

Men även om allt fler tycks överens om att Snowden gjort historiska insatser för att stärka den amerikanska demokratin är hans egen situation dyster.

Precis som inbrottstjuvarna hos FBI 1971 tvingas han ständigt oroa sig för sin personliga säkerhet. Han kan inte ens bo i sitt eget land, USA, utan befinner sig i exil i Vladimir Putins Ryssland – av alla ställen – på flykt undan amerikansk rättvisa.

Det är en ovärdig situation som pågått alldeles för länge. Och den skadar inte bara Snowden utan bidrar till att svärta ned USA:s globala rykte och försvåra möjligheterna till internationellt samarbete.

New York Times ledarsida föreslog nyligen att Snowden borde beviljas någon form av amnesti, så att han kan avbryta sin flykt och återvända hem till sin familj.

Det är årets viktigaste opinionsinitiativ.

Alla medborgare ska följa lagen. Men om en stat själv gör våld på sina grundläggande principer kan lagöverträdelser i vissa speciella fall bli det enda sättet att få staten att återställa rättssäkerheten.

Måtte 2014 bli året då Edward Snowden inte längre betraktas som en brottsling.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.