Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Peter Wolodarski: Generalen som utkämpar gårdagens krig

Nu gör vi tvärtom.
Nu gör vi tvärtom. Foto: JESSICA GOW / TT

När Stefan Löfven i dag äntrar scenen i Almedalen är hans opinionsstöd sämre än Håkan Juholts. Socialdemokraterna saknar styrfart.

Misstag och fel får inte bara konsekvenser när de begås. De sätter ofta sin prägel på de inblandade långt senare.

För tre år sedan stod Håkan Juholt i Almedalen och höll ett skarpt ideologiskt tal, som uppmärksammade barnfattigdom och orättvisor på arbetsmarknaden.

En av de frågor som den dåvarande S-ledaren nämnde var lönedumpning. Problemet var bara att Juholt använde felaktiga uppgifter.

Senare samma kväll, efter anförandet, pressades Håkan Juholt hårt i Aktuellts direktsändning. Han anklagades till och med av programledaren för att fara med osanning.

Det skulle bli många sådana tillfällen under Juholts knappa år som ord­förande för Socialdemokraterna.

Cirkus Juholt ledde till haveri Juholt under Folk och försvars konferens i Sälen – och efter några veckor kom Stefan Löfven till partiets undsättning. Medlemmarna var i chock. Det behövdes stabilitet, trygghet och arbetsro.

I dag är det Stefan Löfvens tur att kliva upp på samma Visbyscen som en gång Håkan Juholt. För bara fyra år sedan var det Mona Sahlin som företrädde Socialdemokraterna i motsvarande situation.

Stefan Löfvens ledarstil från åren som Metallbas har präglat hans tid som partiledare: inga yviga gester, inga förhastade utspel, inga svajiga löften. Det är en lugn pragmatiker som lett Socialdemokraterna in i valåret 2014.

Men det är också en person och ett parti som är djupt påverkade av åren med Juholt och Sahlin, och dessa ledares respektive fiaskon.

Valet 2010 vanns inte av de borgerliga utan förlorades av Socialdemokraterna. Om Sahlin inte gått ihop med Miljöpartiet och Vänsterpartiet hade det varit mycket svårare för Fredrik Reinfeldt och Anders Borg att varna för överbudspolitik från vänster, mitt i en ekonomisk kris.

Det misstaget vill S inte göra om.

Man vill heller aldrig mer behöva uppleva traumat från Håkan Juholts partiledartid, då eldig vänsterretorik drog ned långa applåder men skadade bilden av Socialdemokraterna som ett seriöst regeringsalternativ. På kort tid förlorade partiet respekt och anseende.

Stefan Löfvens socialdemokrater har gjort sitt yttersta för att inte hamna i ett liknande läge.

I regeringsfrågan ligger Stefan Löfven till skillnad från Mona Sahlin lågt – han lovar ingenting före valet. Det enda säkra är att Sverige går mot en mycket osäker politisk höst.

Ideologiskt har partiet likaså vänt om. All den vänsterretorik som gjorde Juholt populär bland partiaktivisterna har tonats ned och ersatts med försiktighet och pragmatism. Ytterst få löften har ställts ut. Veckans partiledar­intervju i DN med Stefan Löfven blev en serie inställda svar.

I den ekonomiska politiken är led­ordet ansvarstagande. I stället för att ifrågasätta regeringens syn på finanskrisen har Löfvens socialdemokrater anslutit sig till åtstramningsfilosofin. Magdalena Andersson har gjort till sin huvuduppgift att utmana Anders Borg i den slitna genren ”mest trovärdig försvarare av överskottsmålet”.

I en mening har strategin fungerat. Moderaterna har kraftigt försvagats och Stefan Löfvens förtroendesiffror är goda, enligt söndagens mätning från DN/Ipsos.

Men i ett annat perspektiv har Social­demokraterna allvarliga problem, vilket partiet indirekt bekräftar genom att dra igång sin valrörelse tidigare än planerat (se nyhetsplats i dagens tidning). I junibarometern från DN/Ipsos får S 31,1 procent, en tillbakagång på ett par procentenheter jämfört med vårens mätningar.

När Håkan Juholt talade i Almedalen sommaren 2011 var motsvarande stöd 32,0 procent.

Två månader före riksdagsvalet är det ingen upplyftande jämförelse.

En alltmer spridd uppfattning är att Stefan Löfven inte lyckats rida på de senaste årens vänstervåg, manifesterad i kritiken mot välfärdsvinster och klyftor.

Det ligger några korn av sanning i analysen, men bilden behöver kompletteras.

Enligt SOM-institutets senaste årsrapport blåser det från vänster i Sverige, men någon stormstyrka handlar det inte om. Hösten 2013 definierade sig ungefär lika många svenskar som ”höger” respektive ”vänster”. Det är på vissa områden, som vinst i välfärden, som opinionen snabbt skiftat. Stödet för exempelvis valfrihet är fortfarande mycket stort.

Om Socialdemokraterna börjar låta som Vänsterpartiet kommer man garanterat att förlora många mittenväljare.

Stefan Löfvens problem är inte att han avstått från att bli som Jonas Sjöstedt, utan att han undvikit att bli någon över huvud taget.

Han har i likhet med Fredrik Reinfeldt låtit sitt parti fastna i gårdagens strider om överskottsmål och ansvarstagande. I stället för att sätta agendan med nya förslag och idéer har de mindre partierna tillåtits definiera spelplanen.

S och M har blivit som två gamla brottare, som låst fast varandra. Och medan deras match pågått har andra ritat om det politiska landskapet.

Stefan Löfven har god chans att bli statsminister i höst. Men han riskerar att bli en ytterligt svag regeringschef, begränsad av en dagordning som någon annan författat och utan ett stabilt stöd i riksdagen.

Vakna, Löfven – du är på väg att vinna! Vågar du? Vill du? Vad vill du?

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.