Signerat

Peter Wolodarski: Här störs vi inte av professorer eller revolutioner

Ju bättre det går för Sverige, desto mer inåtvänd blir vår egen debatt.

En talande bild av Almedalen från i onsdags kväll: Medan den egyptiska militären var i full färd med att avsätta president Mursi framträdde Fredrik Reinfeldt på scenen i Visby. Men i stället för att kommentera den pågående statskuppen i arabvärldens viktigaste land redogjorde statsministern i detalj för ett nytt avtal på den svenska arbetsmarknaden. I ungefär 20 minuter gick han noga igenom bakgrunden till så kallade YA-jobb, förkortningen av yrkesintroduktionsanställningar, som presenterades tidigare under dagen.

Känslan blev surrealistisk för den som parallellt följde flödet på Twitter. Samtidigt som Reinfeldt serverade statistiska summeringar av sysselsättningen i Sverige och kostnaden för att anställa ungdomar strömmade nya rapporter in från Kairos gator.

Det är vid tillfällen som dessa man påminns om att Sverige ofta är landet utanför, att vissa av våra politiker varken vill eller förmår att lyfta blicken och se bortom sina egna favoritprojekt.

En svensk statsminister ska självklart tala om svenska förhållanden när han är i Almedalen, men det utesluter inte att han också förhåller sig till pågående revolutioner i vår omvärld. Det finns en tillvaro som består av mer än jobbpakt, handledarstöd och lönesubventioner.

När Reinfeldt sent om sider snuddade vid statskuppen i Mellanöstern var syftet symtomatiskt nog att applådera Sverige – ”det finns inte en enda dag då jag inte vaknar och känner tacksamhet över att det blev det här landet jag föddes i, fick växa upp i och sätta barn till världen i”. Alternativet hade varit att säga något om att en demokratiskt vald president just höll på att avsättas av generaler, med potentiellt dramatiska konsekvenser för hela regionen.

Utrikespolitik blir intressant enbart när den kan omvandlas till inrikespolitiska fraser.

Den brittiske historikern Niall Ferguson, professor på Harvard, ringade in riskerna med denna inåtvända attityd när han tidigare i veckan framträdde på Svenskt Näringslivs Visbyseminarium.

– Det går så bra för er just nu att ni lätt blir självgoda, varnade han.

I länder som USA och Storbritannien ser vänstern med avund på vår välfärdsstat, medan högern berömmer de marknadsreformer som genomförts i Margaret Thatchers anda och resulterat i god tillväxt.

Sverige framställs som den perfekta medelvägen mellan socialism och kapitalism; ett tema som ekar bekant från historien. På 1930-talet myntade den amerikanske journalisten Marquis Childs begreppet ”Sweden: the middle way” i sin uppmärksammade bok med samma namn. Svenskarna, skrev Childs, ”odlade sin trädgård, sin klippiga, avlägsna, ensamma trädgård, med tålamod, med kurage och med extraordinär intelligens”.

Till och med president Roosevelt var imponerad och pekade på den lilla skandinaviska demokratin som ett angeläget studieobjekt.

Niall Ferguson är inte lika hänförd när han granskar dagens svenska modell, men medger att mycket ser bra ut – i alla fall om man jämför med andra europeiska länder. Sverige ligger väl till i globala mätningar av jordmånen för ekonomisk tillväxt. Vi är innovativa och lösningsorienterade. Korruptionen är förhållandevis låg. Och såväl politiska som juridiska institutioner borgar för ett gott investeringsklimat.

Kort sagt: i den allmänna ekonomiska oredan sticker Sverige ut som ett land av relativ trygghet och stabilitet.

Det är först när man jämför med snabbväxande asiatiska nationer som utmaningarna blir tydliga. Matematikkunskaperna är väsentligt lägre här och vi arbetar avsevärt färre timmar än de mest framgångsrika ekonomierna i öst.

En annan plump i protokollet är den höga arbetslösheten bland utlandsfödda, som fått stor internationell uppmärksamhet i samband med Husbykravallerna.

– Sverige har inte ett invandringsproblem men väl ett integrationsproblem, påpekade Ferguson.

Fredrik Reinfeldt är omåttligt stolt över sin arbetslinje; under talet i Almedalen räknade statsministern upp den efter att ha nämnt 200 år av svensk fred och snart 100 år av demokrati. Rimligen kan Moderaterna inte vara lika malliga över att så många nya svenskar saknar arbete.

Under Almedalsveckan presenterade DN och Ipsos en specialmätning som visar att väljarna mer och mer bekymrar sig över samhällsutvecklingen. Även om 50 procent svarar att regeringen gör ett ganska eller mycket bra jobb är det bara 30 procent som anser att Sverige går åt rätt håll.

Det finns en tilltagande oro för framtiden, för färdriktningen. Och denna känsla bidrar till att förklara varför alliansen ligger en bra bit under de rödgröna i opinionen.

Fredrik Reinfeldt brukar säga att man måste förstå sin samtid, men just nu tycks han mer påverkad av omvärldens mer ytliga bilder av Sverige än av väljarnas växande missnöje.

– Ni måste ständigt uppgradera er samhällsmodell och lära av de bästa, sa Niall Ferguson. Bredvid honom på scenen i Visby stod nationalekonomins nestor Assar Lindbeck och påminde om att svensk arbets- och bostadsmarknad varit i behov av reformer under lång tid. Men ytterst lite har skett.

För 20 år sedan ledde Lindbeck den så kallade Ekonomikommissionen, som gav upphov till flera av de förändringar som omvärlden nu betraktar som föredömen.

Från Almedalen hördes emellertid få nya tongångar från Reinfeldt. Han höll fast vid sin jobbpakt och arbetslinje och ställde samma retoriska frågor till Stefan Löfven som han brukar.

Den här statsministern låter sig inte störas, vare sig av några professorer eller pågående revolutioner.