Signerat

Peter Wolodarski: Hat kan snabbt förgifta ett samhällsklimat

Det börjar med ord.
Det börjar med ord. Foto: Janerik Henriksson TT

Det finns ett Sverige bortom nätaggres­sivitet och hets mot asyl­sökande. Just nu hörs dessa röster all­deles för litet.

Det började med ett inlägg på Facebook. ”Jag har bott i vackra Mariefred i veckan och noterade att ingen satt utanför butikerna och tiggde om pengar”. Orden kom från Miljöpartiets partisekreterare Anders Wallner. ”Så här har man tydligen gjort”, fortsatte han på sin Facebooksida och bifogade en länk till en DN-artikel från i juni av vår reporter Hans Arbman. ”En lösning långt från förbud, kränkningar och antiziganism.”

Texten handlade om Mariefredsmodellen, hur ett enskilt initiativ i denna sörmländska tätort ledde till att romerna som tiggde slutade med det. I stället för att be om pengar på gatan utför de enklare arbeten, som att städa, putsa fönster eller hjälpa till i privata trädgårdar. Allt mot betalning, ofta för 70 kronor i timmen. Lagligt, värdigt och organiserat av civilsamhället.

Initiativtagaren Anna Löfving medger i DN-intervjun att hon kunde irritera sig på att migranterna från Rumänien inte gjorde något annat än att tigga för att få in pengar. Men i stället för att låta irritationen ta över bestämde hon sig för att agera.

När vi publicerade artikeln i början av juni blev den ganska läst. Men det var först efter Anders Wallners inlägg på Facebook två månader senare som antalet delningar i sociala medier sköt i höjden. Rekommendationen från en enda person resulterade i nästan 70.000 nya läsare.

Engagemanget är en befriande motvikt till den senaste tidens oblyga hets som bedrivits mot tiggare, inte minst i sociala medier. Det är som om en växande grupp debattörer mer stör sig på tiggarna än tiggeriets orsaker, mer är fokuserade på sin egen irritation än den utsatthet som präglar dem som hamnat i samhällets sociala bottenskikt.

Behövs politiska åtgärder för att minska tiggeriet? Självklart. Men det är något annat än att tala om migranterna från Rumänien som om de inte vore människor.

Tidskriften Fokus kallar i sitt senaste nummer den gångna sommarens politiska diskussion för ”sjuk”. Migrationsverket har på sistone skrivit ned sin prognos över antalet asylsökande, samtidigt som Försäkringskassan räknat upp sin prognos över antalet sjukskrivna. Kostnaderna för det senare drar i väg rejält.

Men det återspeglar inte debatten, som på kort tid kommit att lägga all sin energi på invandrare, tiggare och kriminalitet – och gärna med en koppling mellan de tre. ”Finns det någon som inte har hunnit få migrationsfeber?” frågar Fokus. ”Yrsel, paranoia, plötsliga ohämmade vrål, hallucinationer?”

Besatthet behöver inte vara ett problem, forskare får gärna vara fixerade vid att ta fram effektiva botemedel mot cancer och demens. Men när offentligheten får flyktingar och människor som tigger på hjärnan bör varningsklockorna ringa för den som kan något om Europas 1900-tal. När debatten förgrovas och gamla stereotyper ges nytt liv är det viktigare än någonsin att säga ifrån mot språkets brutalisering.

Är inte invandring och tiggeri legitima samtalsämnen? Självklart. Men det får aldrig bli legitimt att demonisera andra människor. Det kan aldrig vara acceptabelt att ägna sig åt hat eller missaktning – eller sprida åsikter från personer som viger tiden åt hätska utfall.

Inte heller kan vi tränga bort den verklighet som präglar flera länder i Europas närhet och som medfört att flyktingströmmarna är de största sedan andra världskriget. Vi kan dock välja att förstå mer om det lidande och den förföljelse som drabbat dessa människor, snarare än att beklaga oss.

Vi har numera hatsajter i Sverige, som bedriver förföljelse av enskilda och grupper av människor. Jag har denna sommar noterat att länkar från dessa sajter allt oftare sprids i sociala medier och i e-postmeddelanden, utan varningar eller avståndstaganden, som om det handlade om telegram från TT. 

Man ska inte ha några illusioner om hur hat kan förgifta ett samhällsklimat. Men den svenska debattens snabba skiftning har överraskat.

Man ska inte ha några illusioner om hur hat kan förgifta ett samhällsklimat. Men den svenska debattens snabba skiftning har överraskat.

Om aggressiviteten på nätet stegras måste den svenska rättsstaten, med en helt annan skärpa än tidigare, lagföra dem som ägnar sig åt förtal och hets mot folkgrupp. Pressetiken är ett viktigt komplement för att värna ett anständigt tonläge, men den har blivit omsprungen av tekniken. De regler som traditionella medier tvingas följa föraktas av de hatsajter som tack vare internet snabbt kan nå tusentals människor.

Det kan inte vara rimligt att internet är en frizon för dem som ägnar sig åt att sprida lögner och missaktning, vare sig måltavlan är asylsökande, romer eller som vi berättar på nyhetsplats i dagens DN – unga flickor.

Stefan Löfven och Anna Kinberg Batra kan beklaga sig över att sommarlovet togs över av Sverigedemokraterna. Men de har också sig själva att skylla: i brist på egna politiska initiativ har de låtit Jimmie Åkessons samhällsanalys prägla debatten.

Den rödgröna regeringen har varit passiv. Allianspartierna har inte gjort mycket väsen av sig. I stället har Sverigedemokraterna tillåtits att formulera såväl frågorna som svaren, ett parti vars framgångar i opinionen hänger samman med ett politiskt klimat som kännetecknas av oro, rädsla och brist på framtidstro.

Trenden är egentligen inte svensk utan europeisk: de nationalistiska idéerna har frodats i många länder i spåren av den ekonomiska krisen, oavsett nivå på invandring.

I Mariefred visade några enskilda att det finns ett annat Sverige, att det existerar människor som bryr sig och vill lösa problem, att det går att förbättra samhället och hålla det samman.

Måtte dessa röster prägla hösten.

twitter.com/pwolodarski

Läs mer. Fler krönikor av Peter Wolodarski

Lyssna på polisen som varnar för lynchstämningKraven på sanning och relevans är centrala för all journalistik. De ökar i betydelse med internets snabbhet.

• Låt SD vråla för sig själva i svensk politikSverigedemokraterna försöker polarisera Sverige genom att vrida upp ljudnivån maximalt. De andra partierna bör svara skarpt i normal samtalston.

• Vad gör Sverige om det otänkbara inträffar? I teorin är länderna kring Östersjön tillsammans rika och motstånds­kraftiga. I verkligheten är de splittrade och därmed svaga.