Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Peter Wolodarski: Pojkarnas problem blir också samhällets problem

Foto: Jessica Gow/TT

Utbildningsvärlden tas över av flickor och kvinnor. Hur man än mäter gör de bättre ifrån sig än pojkar och män.

För drygt ett år sedan var mer än 300.000 svenskar inskrivna på en högskole­utbildning. Om man för 30 år sedan undersökt hur många av dem som var män, hade svaret blivit: merparten.

Universiteten och högskolorna var en manlig bastion. Männen undervisade – och blev undervisade. Kvinnorna fanns där, men i klar minoritet.

Den sanningen är sedan ett par decennier vält över ända. Och inte bara det: numera är kvinnorna i tydlig majoritet. Trots att det finns marginellt fler män än kvinnor i Sverige i åldern 16–64 år ser det inte alls ut så i den hög­re utbildningen. År 2013 var 196.000 kvinnor inskrivna på ett universitet ­eller en högskola. Det ska jämföras med 131.000 män.

Generellt går det också bättre för kvinnorna: sannolikheten att de tar examen är större och betygen är i regel högre. Och faktum är att klyftan ser ut att vidgas.

I många delar av världen – inte bara i Sverige – syns samma trend. När OECD i veckan släppte en rapport om könsskillnader i utbildningsväsendet, konstaterade organisationen att gamla klyftor ersatts av nya.

Problemen tycks börja tidigt. I de internationella Pisa-mätningarna, som mäter läsförståelse och kunskaper inom matematik och naturvetenskap hos 15-åringar, är 6 av 10 med de svagaste resultaten pojkar.

Sverige avviker inte från detta mönster, snarare tvärtom. I Skolverkets databaser framträder könsskillnaderna ganska tidigt.

I lågstadiets årskurs 3 är andelen pojkar respektive flickor som inte når upp till kunskapsmålen ungefär lika stor. Gapet börjar vidgas på mellanstadiet och syns i de nationella proven i årskurs 6, särskilt när det gäller svenska. Läsåret 2013/14 fick så många som 17 procent av samtliga pojkar det lägsta betyget i kategorin skriftlig förmåga – motsvarande andel för flickor var 5 procent.

I gymnasiets första ring var resultaten i just svenska också anmärkningsvärda ur ett könsperspektiv. Flickorna hade inte bara högre provresultat. ­Andelen underkända pojkar var mer än dubbelt så stor – och nästan i nivå med motsvarande underkända andel i gruppen ”elever med utländsk bakgrund”.

Det börjar med språket, men det slutar så klart aldrig med språket. Den som har problem med att läsa och skriva svenska får svårigheter med så mycket annat också. Inte bara i skolan utan med samhället i stort, i synnerhet på arbetsmarknaden.

Misslyckandet fortplantar sig från de nationella proven in i statistiken över ungdomsarbetslöshet. Också där, i de grå staplarna från SCB, syns skillnaden mellan män och kvinnor.

Jag tar inte upp detta för att förmins­ka hur kvinnor drabbas av bristande jämställhet. Män sitter fortfarande på mest makt och har högre inkomster. Det våld och den diskriminering som riktas mot kvinnor runt om i världen, just för att de är kvinnor, tillhör vår tids allvarligaste samhällsproblem.

”Jag är en av de 66 miljoner flickor som förnekats utbildning”, sa Malala Yousafzai i sin Nobelföreläsning.

Parallellt med denna grymma verklighet syns dock en annan, motsatt utveckling i stora delar av västvärlden, och den äger också sin giltighet.

Varför halkar pojkar efter så mycket?

Det finns inga enkla förklaringar, men OECD listar några saker i sin rapport.

Där finns läxläsningen – flickor avsätter mer tid på skolarbete hemma, medan pojkar lägger markant mer kraft på dataspel. I Sverige anger 41 procent av alla 15-åriga pojkar att de spelar minst en gång per dag; motsvarande andel för flickor är 7 procent.

Dataspelandet är i sig inget ont. Det främjar logiskt tänkande och förmågan att lösa problem. Risken uppstår när spelandet tränger undan allt annat.

Generellt är flickor också mer motiverade i skolan, förutom att de har bättre självdisciplin, medan pojkar tenderar att längta bort.

Så skapas en ond cirkel, där det ena misslyckandet förstärker det andra.

En skola med bristande arbetsro och struktur slår dessutom extra hårt mot relativt omogna och fladdriga pojkar, som har svårt att hålla ordning och reda på sig själva.

Bara inom matematiken tycks pojkar klara sig hyfsat i könsjämförelsen; kombinerat med dataspelandet kan det säkert resultera i åtskilliga programmerare.

It-stimulansen kompenserar emellertid inte för den större problematiken, som kommer att tillta i takt med att arbetsmarknaden ställer allt högre krav på utbildning och unik kompetens. De enkla jobben har redan blivit färre. Automatiseringen skärper ytterligare kraven när åtskilliga tjänstemannajobb ersätts av högteknologi, inte minst i  traditionellt manliga yrken.

Kvinnornas frambrytning inom utbildning är historisk. Men i spåren av den finns en växande grupp män, som misslyckats i skolan och som saknar hopp om att framtiden ska behandla dem anständigt.

Det kan bli stökigt.

twitter.com/pwolodarski

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.