Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Peter Wolodarski: Sökandet efter problem finns inbyggt i vårt dna

Mediernas bild av samhället är ofta betydligt mer negativ än positiv. Det blir ett problem om journalistik handlar om att komma så nära sanningen som möjligt.

Ni skriver bara om elände. Ni lyfter ständigt upp krig och död på förstasidan. Ni svartmålar och låter bara en part komma till tals.

Så lyder några av de vanligaste läsarkommentarer som brukar nå mig. När jag i går deltog i ett telefonväkteri i radioprogrammet ”Medierna” återkom samma fråga från en lyssnare. Varför är det mesta ni tar upp så negativt?

Mitt svar brukar gå ut på att vi som journalister inte kan bortse från hur verkligheten ser ut. Det ligger i vår roll att berätta om övergrepp, missförhållanden och lidanden, inte minst grova brott mot mänskliga rättigheter. När regimer i delar av världen plågar sin egen befolkning kommer medier att fyllas med rapporter och bilder från dessa platser. DN har de senaste månaderna visat fotografier från gasattacker i Syrien och massakrer i Egypten, även när dessa bilder varit skrämmande. De speglar en realitet som ropar på världens uppmärksamhet. Får de spridning internationellt kan de bidra till att liknande katastrofer inte inträffar igen.

Samtidigt finns det något träffande i kritiken om eländesrapporteringen, som inte kan bortförklaras med att vi bara berättar hur världen ser ut. Journalistik är ett ständigt pågående val av ämnen, vinklar och proportioner. Hur detta sker är en medveten handling, något som påverkas av vår subjektiva bild av vad som är viktigt och relevant.

Själv gick jag nyligen igenom ämnes­valen för mina söndagskrönikor de senaste två åren, och upptäckte snabbt en tydlig slagsida åt problem av olika slag. Merparten handlade om den ekonomiska krisen, tätt följt av kommentarer till krig, konflikter och inrikespolitiska skandaler. Ytterst få texter handlade om någon förbättring i världen eller här hemma, och de flesta porträtt av makthavare var betydligt mer negativa än positiva.

Att det ser ut så här är egentligen inte förvånande, oavsett om det handlar om kommentarer, analyser eller nyheter.

Det ligger i journalisters dna att söka efter problem och att vara en nagel i ögat på makten. Redaktioner letar efter missförhållanden och drabbade, en tidning tenderar att vilja stå på den enskildes sida i förhållande till staten eller företaget, reportrar och redaktörer strävar efter att ifrågasätta och uppmärksamma fel och brister.

Den omvända inställningen riskerar att förvandla journalistik till ett redskap för makten och få nyhetsförmedling att likna propaganda.

Men i ambitionen att hela tiden vara motvalls och granska finns också en naturlig lutning mot det negativa.

När jag häromdagen diskuterade denna fråga med DN:s redaktionschef Caspar Opitz råkade en gammal tidning ligga på hans rum från tiden då han själv var chef för vår Stockholmsredaktion.

Ett axplock av rubriker den dagen, som på ett komiskt sätt fångade precis det vi diskuterade: ”Stora sparkrav på Lidingö”, ”Spetsade mannen dog av olyckshändelse”, ”Stora förseningar i tågtrafiken”, ”Nybyggd fritidsgård ska läggas ned”, ”Citybanan kräver lånade pengar”, ”Fortsatt ökning av arbetslösheten”, ”Polisen får kritik efter Pridegalan”.

Bland allt dystert hittade vi en annor­lunda nyhet i en spalt. Den löd: ”Allt färre hushåll får bidrag”. I övrigt rådde ett tämligen kompakt mörker.

Stockholmsavdelningen denna dag var en perfekt illustration av den slagsida som finns i nyhetsrapporteringen.

”Dåliga” nyheter tenderar att få större utrymme än ”bra”, och det är ett problem. I veckan rapporterade DN:s Anders Bolling att mordfrekvensen i Sverige halverats sedan 1990-talet – ett viktigt mått på en positiv samhälls­utveckling som dessutom går på tvärs mot en del populära föreställningar.

Om nyheten i stället varit den omvända, att antalet mord fördubblats under en 20-årsperiod, kan vi utgå ifrån att den mediala uppmärksamheten varit mycket större, liksom de politiska reaktionerna.

Nyhetschefen på Danmarks radio Ulrik Haagerup har i flera år varnat för att medier i hela världen sprider alltför dystra nyheter – och att kvalitetstidningar i detta avseende inspirerats av kvällspressen. Vi bygger våra berättelser på skurkar, offer, drama och konflikter, trots att verkligheten inte alltid ser ut så. Det är, menar han, inte bara ett svek mot det journalistiska uppdraget. Det bidrar också till att publiken vänder bort blicken, eftersom man inte upplever att nyhetsförmedlingen är vare sig trovärdig eller uthärdlig. Männi­skor blir avtrubbade och likgiltiga.

Vad vi betraktar som en ”bra nyhet” måste inte vara negativt utan kan lika gärna vara något positivt, som pekar på lösningar och visar hur samhället förbättras. Inte minst kan vetenskapsjournalistikens sökande efter framtidsbilder och upptäckter spela en viktig roll.

Arianna Huffington, som står bakom den internationellt framgångsrika sajten Huffington Post, är inne på samma spår som Haagerup. När jag lyssnade på ett föredrag av henne tidigare i år i New York, berättade hon att Huffington Post inrättat en särskild avdelning som kallas ”good news”. Och den har snabbt blivit en av sajtens mest besökta.

För en tidning som DN kommer granskande journalistik ständigt att tillhöra kärnan i vårt uppdrag. Höstens avslöjande om att Skånepolisen i hemlighet mass­registrerat romer påminner om mediernas demokratiska roll som bevakare av makten. Den politiska rapporteringen behöver alltid ha en skeptisk ansats.

Men det finns anledning att vara självkritisk och tänka på såväl proportioner som urval.

Vi måste vara vaksamma över slagsidan mot det negativa. Vi behöver fundera över hur vi väger upp vår naturliga dragning mot elände.

Om journalistik är en jakt efter sanningen måste den bild vi målar upp av samhället bättre spegla verkligheten.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.