Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Peter Wolodarski: Vänskap byggs inte med hot och lögner

Foto: Alexander Nemenov/AP

Ryssland har ingen rätt att diktera vare sig 
Finlands, Danmarks eller Sveriges säkerhetspolitiska val. Att Moskva försöker påverka genom hot säger mycket om dagens Ryssland.

Finlands president Sauli Niinistö besökte i veckan sin ryske motsvarighet Vladimir Putin. Mötet i Moskva pågick i tre timmar. På den efterföljande presskonferensen var stämningen sammanbiten.

Putin fick en fråga om upprustningen och den kraftigt ökade militära aktiviteten i Östersjön. Vad har han för besked till de finländare som oroar sig?

Svaret var häpnadsväckande och innehöll vad som kan uppfattas som ett förtäckt hot mot Finland, konstaterar public service-bolaget Yle.

Putin betonade att Ryssland alltid kommer att reagera på nya hot i landets närhet. Det är Nato som närmar sig våra gränser, vi närmar oss inte deras, sade presidenten i en orwellsk twist och lade till: ”Finlands bästa garanti för säkerhet är fortsatt neutralitet.”

Det är inte första gången denna vår som ett nordiskt land drabbas av illa dolda hot från Moskva. I mars lät den ryske ambassadören i Köpenhamn förstå att Danmark riskerade ett kärn­vapenangrepp om den danska rege­ringen gick vidare med planerna på att ingå i Natos antirobotsystem.

Och häromdagen var det Sveriges tur att hamna på Rysslands militära radar. I en DN-intervju meddelade Stockholmsambassadören Viktor Tatarintsev, som har en bakgrund i KGB, att ett eventuellt svenskt Natomedlemskap kommer att leda till ”motåtgärder”:

”Putin påpekade att det i så fall får följder, att Ryssland blir tvunget att ta till svarsåtgärder på det militära planet och omorientera våra styrkor och missiler. Det land som går med i Nato måste vara medvetet om vilka risker det utsätter sig för”, sade ambassadören.

Så hotfullt talar numera Ryssland till länderna runt Östersjön.

Uttalandet är kanske inte förvånande med tanke på hur Moskva agerat de senaste åren. Samtidigt får avtrubbning inte leda till att vi slutar reagera mot oacceptabla påtryckningar. Ryssland har ingen som helst rätt att diktera vare sig Finlands, Danmarks eller Sveriges säkerhetspolitiska val. Kreml kan ha synpunkter som man framför på regeringsnivå. Men det är något annat än att oförblommerat tala om militära svarsåtgärder och omorientering av missiler (underförstått: kärnvapen).

Sådan hotfull retorik strider inte bara mot grundprinciperna i FN-stadgan. Den är dessutom kontraproduktiv, eftersom Sverige och Finland därigenom får sina farhågor om Ryssland bekräftade. Argumenten för att gå med i försvarsalliansen Nato, som ger sina medlemmar ett kollektivt avskräckningsskydd, stärks.

Den tidigare Moskvaambassadören Sven Hirdman hade rätt i åtminstone en sak när han i fredags tog till orda på DN Debatt: Sverige ska självt bestämma sin säkerhetspolitik. Problemet var bara att han i samma artikel vattnade ur denna rätt genom att hänvisa till rysk historia och att landet har en ”paranoid inställning” till omgivningen, något som Hirdman anser bör beaktas.

Om oron för paranoia ska styra utrikes- och säkerhetspolitiken, då är det inte mycket som Sverige och Finland kan göra utan att ”provocera” Ryssland. Det är tveksamt om vi ens kan vara medlemmar i EU, som har en inskriven solidaritetsklausul i sitt fördrag. Medlemsländerna är skyldiga att ställa upp med resurser om ett EU-land drabbas av en katastrof, en terrorist­attack eller ett väpnat angrepp.

Kan Sverige och Finland verkligen gå med på sådana åtaganden mot andra demokratier? Hänsynen mot den mäktiga grannen i öst drar snabbt mot det absurda.

Sven Hirdman har på senare år haft en förstående och ursäktande inställning till det mesta som Putin företagit sig. Det har varit anmärkningsvärt med tanke på hans tidigare ställning inom UD, men möjligen logiskt för en person som numera är ledamot i Moskvas statliga institut för internationella relationer (utrikesminister Lavrov är ordförande).

Trots Rysslands antidemokratiska utveckling, trots annekteringen av Krim, trots krigen i Georgien och nu Ukraina, trots att Kreml svartlistat en rad svenska politiker väljer alltså en tidigare svensk Moskvaambassadör att vara del av ett officiellt ryskt organ. Det är talande.

Rysslands Sverigeambassadör 
Tatarintsev beklagar å sin sida 
i DN-intervjun att relationen mellan Stockholm och Moskva har försämrats. Det kan man göra, men knappast om man samtidigt försöker fjärrstyra svensk säkerhetspolitik. En ambassadör som eftersträvar dialog bör också hålla sig till sanningen, vilket Tatarintsev omöjligen gör när han påstår att Sverige inte förekommer i några ryska krigsplaner.

Trovärdigheten i det uttalandet är ungefär lika högt som påståendet att Ryssland inte har något med kriget 
i Ukraina att göra. Enligt den svenska Säkerhetspolisen är en tredjedel av ambassadör Tatarintsevs kolleger på beskickningen i Stockholm officerare 
i den ryska underrättelsetjänsten. De ägnar knappast sin arbetstid åt att stärka de fredliga förbindelserna med Sverige.

Enligt Säpo bedriver Ryssland förberedelser för krig eller hot om väpnat våld mot Sverige, vilket också bekräftats av ryska militära övningar. Bombflyg har genomfört simulerade attacker mot mål i Stockholmsområdet och i södra Sverige.

Ambassadören säger i DN-intervjun att han vill stärka dialogen med Sverige. Det är ingen dålig ambition. Alla länder runt Östersjön borde ha ett intresse av fred, avspänning och samarbete. Men hot och lögner är aldrig effektiva medel för att bygga vänskap.

Läs mer. Fler krönikor av Peter Wolodarski

Sveriges grundlag är aldrig en huvudvärk för försvaret. Rätten att fritt inhämta information är en 
cent­ral del av den svenska demokratin. Myndigheterna ska försvara denna öppenhet, inte undergräva den. 

• Först kritik i granskning, sen nytt chefsjobb. Det har länge talats om behovet av ansvars­utkrävande i Sverige. Men i verkligheten befordras personer som drabbats av hård ­offentlig gransknings­kritik.

Historisk chans att ge skydd och rättigheter. Rädda människor gömmer sig och löper risken att utnyttjas. Migranters existens måste erkännas och synliggöras.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.