Junilistan vet hur det är. Än så går det in, så går det ut, så tar det slut. Så kan det gå för söndagens storvinnare också. Men Piratpartiet är en gräsrotsrörelse med engagerade personer. PP är spritt över hela landet, har jämnast geografisk röstfördelning av alla partier. Det betyder att det kan finnas entuisiaster kvar i var buske även om många tappar glöden när represententerna i Bryssel får problem att visa på framgångar.
Enligt SvT:s vallokalundersökning är PP det största partiet bland folk som inte fyllt 30 år. Det har fått lågutbildade grabbar med djup politikermisstro att lämna datorskärmen för att ställa sig bakom valskärmen. Det syns i valsiffrorna från små industrikommuner som Bjuv, Åstorp, Perstorp och Klippan. Det är kommuner med valdeltagande runt 30 procent, där PP hamnat mellan 7,9 och 9,3 procent.
Det är inget mot framgången i studentbostadsområdena i universitetsstäderna. Mest extremt är valdistriktet Ryd i Linköping: 37,9 för PP, 21,0 för MP och 12,1 för M. Men det ser likadant ut i teknikistkvarteren i Lund och Luleå.
Piraterna har inte bara lockat ungdomar. Författaren Lars Gustafsson är 73 år, världsreportern Staffan Heimerson likaså. Och det finns medelålders kvinnor som valt PP (Advokatsamfundet är ju inget parti) efter att ha resonerat så här: Moderaterna gick till val på ordning i statsfinanserna vilket inte har med EU-parlamentet att göra. Socialdemokraterna skulle fixa jobb, vilket EU-parlamentet inte kan. Piraterna gick till val på integritet och fritt internet – vilket EU-parlamentet ska behandla i höst igen. Alltså är det rationellt att rösta lila för den som tycker dessa frågor är viktiga och misshandlade av såväl S som M i riksdagen.
När regeringsmakten prövas 2010 är det sannolikt att en hel del som röstade på PP prioriterar om. Att rediga statsfinanser går före FRA-motstånd. Högre a-kassa och fler utbildningsplatser går före Ipred-avsky. Men säkert är det inte.