Signerat – Johannes Åman.
”Skolväsendet befinner sig i ett oerhört allvarligt läge.” För några år sedan hade den repliken varit folkpartiledaren Jan Björklunds. Men i går när det kom en ny studie från OECD om 15-åringars skolkunskaper – Pisa 2009 – var rollerna ombytta.
Björklund betonade att det tar tid att förändra ett skolsystem och liknade det vid att vända en oljetanker. Den som krävde omedelbara åtgärder för att läget var ”oerhört allvarligt” var i stället Socialdemokraternas skoltalesman Mikael Damberg.
Det ligger i rollerna att tolka de svenska elevernas resultat på skilda sätt. Men det intressantaste med Pisastudien har aldrig varit själva rankningslistan. Det fascinerande är att vi där har ett brett jämförelsematerial från länder som valt olika utbildningspolitiska vägar.
Pisa ger oss inte minst möjlighet att se de olika skolsystemen förändras över tiden eftersom undersökningen nu gjorts vid fyra tillfällen: 2000, 2003, 2006 och 2009.
Mikael Damberg passade på att upprepa det socialdemokratiska kravet på mindre klasser. Gårdagen var dock ett illa valt tillfälle. Det mönster som kan urskiljas i Pisastudien är att framgångsrika skolsystem tenderar att prioritera lärarlöner framför små klasser.
Oljetankern är en bra liknelse för den som vill ha mer tid. När Björklund i sin kommentar till Pisa i går förutspådde att resultaten kommer att sjunka ytterligare till nästa undersökning om tre år finns dock skäl att ifrågasätta hans inställning till uppdraget.
Visst finns det tröghet i skolsystemet. Unga lärare som fått en bristfällig utbildning på lärarhögskolan har många år i yrket framför sig. Men människor kan också utvecklas i sin yrkesroll, inte minst om de verkar i en miljö präglad av en strävan att steg för steg förbättra verksamheten.
Pisaundersökningarna visar att det finns länder som inom loppet av sex år gjort stora framsteg. Det borde vara möjligt även i Sverige.