Det talas om att politikerna fjärmat sig från folket. Sant eller inte? Efter söndagens presskonferens på en gräsmatta i Kungsträdgården påminns jag om att detta med möten mellan politikern och ”vanligt folk” ingalunda är någon enkel historia.
Kanske är det inte politikerna som fjärmat sig från folket, utan folket som bortom integritetens gräns ”närmat sig” politikerna. Dörrarna till riksdagsledamöterna var tidigare helt öppna. Möjligen var det också fler som åkte kollektivt och som tog en stillsam lunchpromenad på Drottninggatan.
Men att dörrarna var öppna betydde inte att folk stormade dem. Att politiker rörde sig fritt i offentligheten innebar inte att de riskerade att få tårtor kastade på sig eller att de tvingades stå ut med jag-tycker-monologer på alla resor till och från arbetet. Glappet mellan nu och då kanske mest handlar om krav och förväntningar på tillgänglighet.
För nu råder jagismen. Och den funkar så här: när jag, moi i egen hög person, tycker att jag har någonting att säga så ska politikerna lyssna. Basta.
Under de rödgrönas dag i Kungsträdgården står jag bredvid socialdemokraternas partisekreterare Ibrahim Baylan. En man kommer fram och med matrester och saliv flygande ur munnen skäller han ut partisekreteraren för att han inte varit tillgänglig per telefon.
Vid presskonferensen bakom scenen lite senare finns ingen avspärrning. Journalister samsas om utrymme och luftrum med privatpersoner som tar tillfället i akt att ventilera sina åsikter. Under de personliga intervjuerna finns människor som tränger sig så nära att jag – som ju inte ens är föremål för uppvaktningen – tycker att situationen är obehaglig. Främmande, kanske oberäkneliga, människor som kryper in på skinnet.
Vi får det samhälle vi förtjänar. Och i ett samhälle där alla vill prata, och ingen vill lyssna, kommer öron att vara en bristvara. Ju svårare det blir att genomföra en presskonferens på en allmän plats, desto färre kommer att hållas. Minns att det inte är politikerna som drivit fram en utveckling mot mer av livvakter, hemliga telefonnummer och låsta rum. Det är folket.