Hej, jag heter Erik och jag är Anonym Almedalsbevakare.

Som ni vet tillhör vi i dessa dagar ett ifrågasatt släkte. Politikerveckan sägs vara ett mediejippo, en pseudohändelse, ett spektakulärt spektakel som man gärna avfärdar i en fnysande slentriansatir där man minst två gånger refererar till rosévin. Hö hö, murvlarna dunkar politikerna i ryggen och slickar strax därunder, Carl Bildt spelar ”Staten och kapitalet” för fulla ungmoderater som hånglar med statsvetare som samtidigt sticker ett visitkort till närmaste pr-konsult.

Ingrip! Gör någonting! Vad säger myndigheterna? Visst ja, de står vinglande på Strandgatan och säger ”En gratisrosé till, tack”.

Med dessa ord vill jag, som stolt AA-medlem, svara på en enda fråga: Varför är vi där?

Vi är där för att vid sidan av den rena tingeltangelverksamheten, som tveklöst finns, kommer åtta partiledare att hålla tal där de gör utspel som lär påverka dagspolitiken minst fram till nästa val. Vi är där för att nästan tusen partier, organisationer, folkrörelser och myndigheter arrangerar seminarier där vi kommer att lära oss saker som är – plats för hånfullt skratt, men det bjuder vi på – rätt betydelsefulla för vår yrkesutövning.

Medan besserwissrarna står utanför och grymtar över mediemanipulation sitter vi på Handikappförbundets seminarium ”Tillgänglighet lönar sig! Det har vi räknat på”. Eller lyssnar på en företrädare från Kvinnojourerna som talar på temat ”Att skildra våld mot kvinnor”.

Jag vet inte hur ofta ni kritiker deltagit under en politikervecka, men om ni någon gång tagit tre kliv på Donners plats har ni knappast kunnat undgå de möten som uppstår enbart tack vare Almedalen. Turistfamiljen från Ånge som stannar till och med uppriktig nyfikenhet lyssnar på debatten mellan en lesbisk aktivist och en kristdemokrat från Kristinehamn. Kanske kommer de minuterna inte att förändra världen, men om man inte tror att de medför något gott alls vet jag inte vad politiken, eller samtalet, är till för över huvud taget.

Det var allt, nu ska jag hem och packa anteckningsblocket.

Say it loud, jag åker till Visby and I’m proud.