Signerat - Lisa Bjurwald.
Den fängslade iransk-amerikanska journalisten Roxana Saberi inleder i dag sin nionde dag utan mat. I förra veckan påbörjade hon sin hungerstrejk i det ökända fängelset Evin i Irans huvudstad Teheran för att protestera mot sin dom: åtta års fängelse för spionage efter en dags rättegång bakom stängda dörrar.
I söndags fyllde hon 32. Shirin Ebadi, Irans första kvinnliga domare och mottagare av Nobels fredspris 2003, har tagit sig an fallet men tillåts enligt Amnesty inte träffa sin klient.
Sju iranska journalister och två bloggare delar just nu Roxana Saberis öde. Den 18 mars dog bloggaren Omidreza Mirsayafi under mystiska omständigheter – självmord, enligt myndigheterna – i det fängelse där Saberi nu sitter inspärrad.
I Reportrar utan gränsers (RSF) senaste pressfrihetsindex återfinns Iran på plats 166 av 173. Notoriskt pressförtryckande stater som Kina, Kuba, Eritrea och Nordkorea rankas lägre. Samma organisation uppger att ingen iransk domstol lyckats bevisa sina beskyllningar om spionage, vare sig i Saberis fall eller i målen mot någon av de andra journalister som ställts inför rätta sedan år 2000.
”Iran är det största journalistfängelset i Mellanöstern och pressfrihet existerar inte i landet”, konstaterade RSF:s Iranspecialist Reza Moini i en intervju med Radio Free Europe/Radio Liberty (18/4). ”Journalister befinner sig på sätt och vis under ett damoklessvärd av grundlösa anklagelser som inte har någonting att göra med deras journalistiska aktiviteter.”
Organisationer som Committee to Protect Journalists uppmanar nu de individer som engagerats av fallet Roxana Saberi att skriva till Irans ambassad och be dem släppa Saberi fri mot borgen, så att hon tillsammans med sin advokat får möjlighet att förbereda ett ordentligt försvar. Inför den internationellt uppmärksammade Pressfrihetens dag nu på söndag förtjänar även Irans svenska representation, belägen på Lidingö, att översvämmas av protestbrev.