Signerat – Peter Wolodarski.
I måndags damp det ned ett brev i regeringskansliet från Sveriges Radios vd Mats Svegfors. Det var ställt till ”Fredrik Reinfeldt” och inleddes med det handskrivna tilltalsordet ”Broder”.
Syftet med skrivelsen till statsministern var att informera om en förestående kampanj. Med hjälp av tidningsannonser, bioreklam och webb-tv kommer Sveriges Radio inom kort att uppmana människor att tipsa sina folkvalda om de radioprogram de värderar högst.
”Detta är en kampanj i opinionsbildande syfte. Därmed krävs inte ert samtycke och vi avstår också från att begära det”, skriver Mats Svegfors.
Det är något pikant att vd:n för Sveriges Radio vill att människor ska kontakta politiker för att berätta vad de tycker om SR. Normalt brukar företrädare för public service, som är måna om sin självständighet, ogilla när publiken framför sina synpunkter direkt till de folkvalda. Om lyssnare har åsikter om Dagens Ekos nyhetsvärdering ska de kontakta Dagens Eko, inte kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Hon och de andra folkvalda ska hålla mer än en armlängds avstånd till programverksamheten.
Men nu bjuder alltså Mats Svegfors själv in till en sådan diskussion.
Ännu märkligare är att Sveriges Radios vd använder licensmedel till en fyra veckor lång reklamkampanj; miljoner som exempelvis hade kunnat gå till en mer ambitiös utrikesrapportering under 2011.
Det har funnits goda skäl till att public service-företagen traditionellt varit återhållsamma med extern marknadsföring. Dels har det handlat om respekt för licensbetalarnas pengar, dels har public service bäst gjort reklam för sig själv genom att producera bra program.
Mats Svegfors utmanar inte bara denna filosofi, utan går ett steg längre och drar i gång en lobbningskampanj som ytterst syftar till att påverka riksdagen. Han använder licensmedel för att bekosta ett pr-jippo som ska leda till att SR får ännu mer licensmedel.
Broder Mats har blivit för mycket politiker och för lite radiochef.