Signerat – Annika Ström Melin.
I går morse hade Lars Ohly åter bjudits in till Sveriges Radio och P1-morgon. Denna gång fick han förklara varför han inte tycker att avdrag för hushållsnära tjänster är en bra idé.
Han är en ofta inbjuden gäst i public service. Under förra veckans snökaos var den tidigare tågmästaren Lars Ohly i P1-morgonstudion för att diskutera tågtrafik, snö och avreglering. Och i söndags kväll var han med i SVT:s Agenda för att debattera euron med Jan Björklund.
Det är helt enkelt mycket Lars Ohly för närvarande. Han uppträder säkert, skrattar mindre och tar större plats i rutan. Vänsterpartiets ledare försöker kanske anpassa sig till ett eventuellt kommande uppdrag i den svenska statens högsta ledning.
Lars Ohly passar dessutom utmärkt in i mediedramaturgin. Han har alltid ett svar och det blir ofta nej, nej och åter nej – till hushållsnära tjänster, euron och avreglerad tågtrafik.
Att han nyligen satt i P1-morgons studio för att diskutera Sveriges insats i Afghanistan med försvarsminister Sten Tolgfors är därför inte särskilt svårt att förstå. Det blev nej även denna gång – och ännu en tydlig debatt. Varför just Lars Ohly häromveckan bjöds in för att debattera kristendom och religion i skolundervisningen i samma program är däremot svårare att förstå.
Och frågan är hur de rödgröna påverkas av att Ohly dyker upp överallt. Han fyller utan tivel det tomrum som uppstår när Mona Sahlin inte går upp på scenen. I brist på rödgröna besked har Vänsterpartiets ledare alltid ett svar.
Men det kan bli väldigt tröttsamt att lyssna på den som har svar på allt. Lars Ohlys tvärsäkerhet är släkt med en gammal, auktoritär ideologi som aldrig har vädrats ut ur Vänsterpartiet.
Risken för de rödgröna är därför att väljarna stänger av radion. Att ingen orkar lyssna på den som har haft fel om det mesta som hänt i världen och Europa, men som ändå alltid tycker sig ha haft rätt.