Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Rädda Barnens rapport: Ständigt detta elände

Skolan. En trygg plats för 97 procent av de svarande i Rädda Barnens enkät.
Skolan. En trygg plats för 97 procent av de svarande i Rädda Barnens enkät. Foto: BEATRICE LUNDBORG / DN / TT

Rädda Barnen missar målet. I stället för att tala om hur illa barn har det generellt borde man lyfta fram det fåtal som verkligen har det svårt.

Låt oss börja med att slå fast detta: Det finns barn i Sverige som far illa. Ibland riktigt illa. Det finns barn som lever i familjer med psykiskt sjuka eller missbrukande föräldrar. Det finns barn som blir slagna eller som tvingas bevittna våld. Det finns barn som lever i familjer där ingen någonsin yrkesarbetar.

Allt detta är allvarligt. Men är det vanligt? För det växande antalet medel­klassbarn är det stora problemet snarare att de har för mycket saker och att de får dem för snabbt. Barnen blir dåligt rustade för det som så gott som alla vuxna tvingas lära: att rätta mun ­efter matsäck, att behöva spara till vissa saker – och att några föremål ändå är för dyra för att någonsin kunna bli våra.

I Rädda Barnens undersökning ”Ung röst” har enkäter från närmare 25.000 elever från årskurs 6, 8 och gymnasiets första år samlats in. Bortfallet redovisas inte. Det går förstås att tolka resultatet på olika sätt. Utan att förringa det allvar som kan skönjas bakom ett par procent av svaren måste man ändå fundera över hur Rädda Barnen väljer att sammanfatta resultatet och hur okritiskt det refereras i exempelvis Ekot.

Så här inleder Rädda Barnen sitt pressmeddelande: ”I undersökningen Ung röst vittnar barn om bland annat stress, oro, mobbning, vräkningar, nedstämdhet och avgifter i skolan.” I Ekots tappning låter det så här: ”I Rädda Barnens enkät, som kallas Ung röst, vittnar flera av barnen bland annat om stress, nedstämdhet och mobbning. Men också en oro för vräkningar.”

Vad betyder ”flera” av 25.000 ­svaranden? Är det många eller några?

Den absoluta majoriteten i undersökningen tycks leva i en trygg och tämligen bekymmerslös tillvaro. 98 procent uppger att de alltid eller oftast känner sig trygga hemma. 97 procent upplever motsvarande trygghet (alltid eller oftast) på väg till och från skolan och i bostadsområdet dagtid (kvällstid faller siffran till 89 procent). 97 procent känner sig trygga i klassrummet och 96 procent även på rasterna. Sämre är det i kollektivtrafiken kvällstid. Där är det ”bara” 68 procent som alltid eller oftast känner sig trygga. Undrar vilken siffra man skulle ha fått om man frågat landets pensionärer?

I skolan är det också avsevärt fler som är mer nöjda än missnöjda. 90 procent säger sig (alltid eller oftast) få den hjälp han/hon behöver. 79 procent får hjälp av skolans personal med läxorna.

De siffror som sticker ut är de som rör stress över skolarbete och betyg. Gymnasisterna är, föga förvånade, mer stressade än de yngre eleverna. Men ändå mindre än jag hade förväntat mig. Frågan lyder om eleven ”någon gång” under läsåret känt sig stressad över skolarbetet/betyg. Och då är det ungefär lika många gymnasister som svarar ”inte alls” eller ”någon gång” som ”många gånger”.

Stress är från Rädda Barnens Bullerbyhorisont något negativt. Och det kan det förstås vara. Men det kan också vara en sporre att göra sitt bästa eller ett uttryck för att kraven på skolelever – precis som för vuxna – inte fördelar sig jämnt över tiden. Säg den som inte lever ett liv där det kör ihop sig ibland.

I vilken mån barnen känt sig mobbade eller inte går faktiskt inte att utläsa av svaren. För frågan om mobbning har bakats ihop med en fråga om eleven någon gång under skolåret känt sig kränkt. Och då svarar 79 procent ”inte alls”.

”Barnens bild av skolan visar att situationen i skolan inte är acceptabel för många”, summerar Rädda Barnens ordförande Inger Ashing resultatet från undersökningen på hemsidan. Skulle inte en rimligare beskrivning vara ”ett fåtal”?

På det materiella området ser det, generellt sett, inte heller särskilt påvert ut. Blott 1 procent av alla svarande uppger att de inte har mobiltelefon eller möjlighet att använda dator hemma. 92 procent har eget rum.

Frågan om avgifter till skolan ställs utan distinktion. I Ekots inslag talades om klassresor, fast frågan i enkäten handlade om ”pengar till gemensam matsäck, utflykt eller friluftsdag”. Det är skillnad på några tio till glass och att avkräva föräldrar ­tusentals kronor för en resa.

Inger Ashing uttrycker i Ekot sin oro över att så ”många” barn (ungefär vart tionde) tar så stort ansvar för sina föräldrars ekonomi att de till och med låter bli att fråga om saker. Själv tycker jag att det är utmärkt att en 16-åring förstår pengars värde och att allt i en familj inte kretsar kring tonåringens ”vill ha”.

Rädda Barnen gör både de svaga barnen och organisationen en otjänst genom att frammana bilden av allmänt elände. Det fåtal barn som otvetydigt lever i stor själslig, emotionell eller materiell nöd blir knappast hjälpta av schabloniserade pressmeddelanden om hur förskräckligt det är att vara barn i dag. När det i själva verket, på ett generellt plan, sannolikt aldrig varit bättre.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.