Signerat – Johannes Åman.
en ideala nyheten är inte helt ny utan lite lagom gammal. Möter vi något som vi är helt oförberedda på försvinner det oftast i det allmänna bakgrundsbruset. Det fäster inte eftersom vi inte förstår det och inte uppfattar det som relevant.
På samma sätt är det med innovationer. Alla hyllar de banbrytande nya idéer som förändrar samhället – i teorin och i hyllningstalen efteråt när framgången redan är ett faktum. När vi första gången möter en ny lösning uppfattar vi den i allmänhet som mer konstig än genial.
Regeringen ska hösten 2012 presentera en svensk innovationsstrategi. Inför det arbetet har Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) tagit fram ett eget underlag, ”Innovationsplan Sverige”. Där blandas stor och smått. Ett politiskt ledarskap med engagemang för innovationer och tillväxt efterlyses. Nya avdragsmöjligheter och förenklingar inom skattesystemet föreslås.
En hel del är vettigt. Ändå är det något som inte stämmer. Innovationer framställs som något självklart gott och välkommet. Sanningen är att det verkligt nyskapande ofta väljs bort till förmån för mindre förbättringar av gamla välkända lösningar.
Företagsledare eller politiker som satsar på en oväntad lösning tar en stor risk – och vi lever i ett samhälle vars tolerans mot risker successivt har minskat. Den ideala innovationen är därför varken djärv eller nyskapande. Den är inte ens en innovation egentligen utan bara en vidareutveckling av en produkt eller lösning som vi redan känner och därför kan känna oss trygga med.
För det mesta gör dessa försiktiga företagsledare och politiker helt rätt. I det stora flertalet fall är det rationellt att hellre bygga på etablerade lösningar och dra nytta av andras erfarenheter än att själv ge sig ut i okänd terräng.
Det som stör mig är hyckleriet, att det talas om innovationer som den stora lösningen trots att det riktigt nyskapande tänkandet alltid är besvärligt och hotfullt. Samma människor som säger att vi behöver fler innovationer väljer i sin vardag bort de nya och djärva idéerna. Inte för att de är emot framåtskridande och utveckling utan för att de inte är beredda att ta de personliga risker som det innebär att satsa på något helt oprövat.