Signerat - Peter Wolodarski.
Sverige kommer att klara krisen bättre än andra länder, så hette det ett tag. Med överskott i såväl statsfinanserna som handeln med omvärlden fanns till och med de som trodde att det där med amerikanska ”subprimelån” knappast berörde oss.
Den prognosen slog fullständigt fel. När världshandeln faller fritt är Sverige i själva verket särskilt utsatt med tanke på vårt stora exportberoende. Den svenska ekonomin domineras av storföretag som säljer sin varor och tjänster till utlandet. Som en konsekvens av den globala finanskrisen rasar exporten, och då är ett öppet och litet land som Sverige sårbart.
Det är därför naturligt att Riksbanken sänker styrräntan från 1,0 till 0,5 procent och dessutom har beredskap för mer. Krafterna som driver ekonomin neråt är just nu så starka att det behövs motverkande stimulanser. BNP backar med flera procent och arbetslösheten håller på att fördubblas. Samtidigt är risken för inflation låg.
Baksidan av räntesänkningen är att den kommer att förstärka vissa problem som gav upphov till krisen.
Tecken på det syns exempelvis i Stockholm, där bostadspriserna är på väg upp igen. Den historiskt låga kostnaden för att låna driver på efterfrågan. I de flesta andra rika länder sjunker i stället priserna tillbaka till långsiktigt hållbara nivåer. Samma anpassning lär ske även i Sverige, men nu har Riksbanken skjutit den processen på framtiden – och det kommer inte att göra den mindre smärtsam.
Förr eller senare sticker räntorna i väg och pressar upp kostnaderna för att låna. Det kommer tillsammans med en väsentligt högre arbetslöshet att försätta vissa bostadsägare i ekonomisk knipa, vilket tvingar fram tvångsförsäljningar och lägre priser.
Vad är värst? Ytterligare problem på bostadsmarknaden eller ett ännu större ras i BNP? I valet mellan pest och kolera gjorde Riksbanken rätt som understödde den svenska ekonomin som helhet.
Prisruschen på bostadsmarknaden skulle regeringen kunna dämpa genom att göra ränteavdragen på lån mindre förmånliga.