Det blir inga stora förändringar av tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen, rapporterade i går Ekot. Yttrandefrihetskommitténs slutbetänkande blir inte offentligt förrän i slutet av augusti, men sedan i våras står det klart att majoriteten av ledamöterna vill behålla den nuvarande ordningen med en separat tryckfrihetsgrundlag.
På Ekots fråga om det inte är ett misslyckande att flera års arbete leder fram till så begränsade förslag till ändringar svarade ledamöterna Helene Petersson (S) och Erik Wassén (FP) nej. En person som däremot är missnöjd med kommitténs arbete är dess ordförande, justitierådet Göran Lambertz. I sin roll som justitiekansler var han tidigare den främste tillskyndaren av idén att Sverige behöver en ny teknikoberoende reglering av yttrandefriheten.
Som kommittéordförande fick han sitt livs chans att förverkliga idén. Men i stället för att med en grupp eniga parlamentariker bakom sig lägga fram ett konkret förslag till en sådan ny grundlag står nu ordföranden ensam som reservant. Att så sker är mycket ovanligt. I förhållande till Lambertz strävanden förtjänar det absolut att beskrivas som ett misslyckande.
Att det för kommittén som helhet skulle vara ett misslyckande att förändringsförslagen blir relativt begränsade, är däremot ett felslut. Graden av radikalism i slutförslagen är ingen rimlig mätare på kvaliteten i en utrednings arbete. Om kommittén efter en grundlig analys kommer fram till att det inte finns någon enkel lösning, vore det ett svek mot medborgarna att låtsas att en sådan fanns.
”Det finns en risk att vi kanske löser några problem men skapar nya om vi gör en teknikneutral grundlag”, förklarade Helene Petersson i Ekot. Just där ligger den springande punkten – och hittills har alla i den långa rad av utredningar som analyserat frågan kommit till samma slutsats: Det som kan vinnas med en helt ny grundlagsreglering är inte värt risken att skyddet försvagas.
I valet mellan en elegant och en robust lagstiftning bör det senare väljas. Inte för att rättslig enkelhet är oviktig utan för att det som här står på spel är våra grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter.