Signerat – Erik Helmerson.
Robert F Kennedy blev skjuten i ett hotellkök den 5 juni 1968. När han låg på golvet fick han av den mexikanske diskaren Juan Romero en rosenkrans, ett katolskt radband, i sin hand. Det är inte långsökt att tro att rosenkransen gav katoliken Kennedy lättnad under hans sista medvetna ögonblick.
Religiösa symbolers betydelse är lätt att underskatta för icke troende men omöjlig att överskatta för många människor med tro. Därför är det en laddad fråga som nu förbereds i Storbritannien, där en diskrimineringsmyndighet vill dra landet till Europadomstolen. Historien berättas av den kristna tidningen Dagen.
Det handlar om fyra fall där kristna personer är inblandade. Två kvinnor har nekats att bära synliga kors på sin arbetsplats, en vigselförrättare vägrade att genomföra en enkönad ceremoni och en relationsrådgivare avböjde att ge råd till ett homosexuellt par. De två sistnämnda straffades av sina arbetsgivare. Myndigheten anser att Storbritannien gått för långt i att inskränka religionsfriheten och att Europadomstolen bör sätta ned foten.
Vi har haft, och kommer att få, många liknande diskussioner inte minst i Sverige. Hur ska en arbetsgivare ställa sig om en judisk polis inte vill tjänstgöra på sabbaten? Om en muslimsk förskolepedagog döljer ansiktet för barnen? Om, som nyligen, troende sjuksköterskor vägrar assistera vid aborter?
Ofta kan anställd och arbetsgivare hitta rimliga kompromisser. I andra fall är det svårt att landa i någon annan ståndpunkt än att man som vuxen människa har ett ansvar för sitt yrkesval. Är man abortmotståndare kanske inte vården är den bästa arbetsplatsen, vill man inte förrätta borgerliga vigslar mellan homosexuella kan man nöja sig med att viga folk i sitt eget samfund.
Men när frågan börjar handla om att inskränka rätten att bära – diskreta – religiösa symboler är det lätt att instämma med civilminister Stefan Attefall och tycka att samhällets religiösa beröringsskräck börjar bli löjeväckande. Visst kan vi unna en medmänniska, både i vardagen och i djup kris, att få tröst av ett kors, en halvmåne eller en davidsstjärna.