Den senaste veckan har vi genomlevt ett oväntat experiment – en tillvaro utan flyg. Plötsligt försvinner något som vi betraktat som självklart. En vulkan på Island tvingar en hel världsdel att stanna upp.
Denna blixt från klar himmel fick programledaren Bob Shieffer, nestor i amerikansk politisk tv-journalistik, att påminna sina tittare om att det faktiskt existerade en värld före jetplan. Och minnena från den tiden var inte alls dåliga, hävdade Shieffer under sin nostalgitripp i CBS News.
Förr fanns det tid över för att tänka och reflektera, sade han. I dagens era av snabbmat, snabbresor och jakt på omedelbar behovstillfredsställelse hinner vi knappast smälta resultaten. Vi skyndar oss fram på 10.000 meters höjd och glömmer bort att världen är en stor och mångskiftande plats.
Shieffers romantisering av den tid som flytt påminner mig om ett rysk-judiskt par som emigrerade till Israel på 1980-talet. De ansåg att den korta flygturen till Tel Aviv skulle förta känslan av en verklig emigration, så i stället valde de att segla. Problemen började redan utanför Gotland med ett haveri. Efter ändlösa stormar och missöden kom de till slut fram till Israel – men då hade paret haft så mycket tid över att de även hunnit bestämma sig för att skiljas.
För många finns det något lockande i den gamla långsamheten, men ställda inför valet tror jag att få skulle vilja byta bort dagens snabbhet.
När min mormor för första gången besökte USA i början på 1960-talet åkte hon båt från Polen i två veckor. Själv växte jag upp med återkommande bil- och tågturer till släktingar i Tyskland och Frankrike.
I likhet med många andra svenskar gjorde resorna mig bekant med ortnamn som Rödby, Puttgarden och Mulhouse, platser som jag i vuxen ålder sällan haft anledning att återvända till.
Bakgrunden till det förändrade resmönstret är att flyget numera tar en större plats i våra liv. Tåget och bilen var en gång i tiden lågprisalternativen, men tack vare avregleringar, konkurrens och teknisk utveckling är det i dag billigt att flyga.
Att besöka Ryanairs svenska huvudflygplats Skavsta strax utanför Nyköping är som att komma till en grå järnvägsstation på vägen mot kontinenten. Där vimlar det av människor från olika länder, kulturer och samhällsklasser. Där finns inget av lyxen och flärden från luftfartens barndom. Lågprisflyget nöjer sig med att vara en magnet för alla som vill transportera sig bortom Malmö och Helsingborg.
Luftfarten har under hela sin historia varit en symbol för modernitet, men som en följd av de dramatiskt pressade priserna har detta projekt öppnat sig för så många fler än tidigare. Glamourflyg har förvandlats till folkflyg på mindre än två decennier.
Detta framsteg för jämlikheten och friheten påminner om hur bilen en gång öppnade Sverige och Europa för stora delar av befolkningen. I boken ”Den som är satt i skuld är icke fri” beskriver den förre statsministern Göran Persson hur en begagnad Opel förändrade hans familjs liv i Vingåker på 1960-talet.
Tack vare bilen blev det möjligt att åka till Katrineholm och semestra på västkusten: ”Bilens betydelse för jämlikheten är lätt att underskatta”, skriver Persson och fortsätter: ”Jag är fullt medveten om miljöproblemen – dessa måste vi erkänna och lära oss att bemästra. Men vi måste också inse att bilen av många människor upplevs som den stora friheten i deras liv.”
Precis samma sak kan sägas om flyget. Det spränger gränser och minskar avstånd mellan länder och kulturer. Det gör det möjligt för människor att enkelt semestra, träffa släkt och vänner eller emigrera.
Det finns miljöproblem med luftfarten, precis som med alla trafikslag. Men vi ska inte bekämpa flyget som sådant utan försöka dämpa dess negativa effekter på klimat och miljö. Ett samhälle utan jetplan blir fattigare. Flyget är avgörande för jobben och välståndet eftersom det driver på globaliseringen av världen.
När 95.000 flygturer ställs in, vilket inträffat sedan den 15 april, får det stora ekonomiska och politiska konsekvenser. I veckan drabbades industrins produktion av allvarliga störningar, EU ställde in möten och miljontals européer fick lägga om sina resplaner.
Askkrisen har övertydligt demonstrerat att en värld utan snabba transporter är en mindre fri värld.
Rörelsefrihetens värde kan nog fullt ut bara förstås av dem som en gång berövats den. I boken ”Far och flyg” av Maria Rankka, Anders Ydstedt och Fredrik Johansson citeras de tyska miljöpartisternas trafikpolitiska positionsprogram från 2004. Så här skriver de gröna i Tyskland: ”Mobilitet betyder rörelsefrihet – en frihet som bekämpades i DDR och av alla andra totalitära regimer. Mobilitet är en förutsättning för socialt deltagande och handlingsfrihet i ett demokratiskt samhälle.”
Det är något att tänka på för de svenska miljöpartisterna, som vill förbjuda allt inrikesflyg söder om Sundsvall och förhindra byggandet av nya trafikleder i Stockholm.