Signerat – Erik Helmerson
Expediten Kristin Ruth i affären Thorvaldsens bazar i centrala Reykjavik är 62 år och borde med svenska mått mätt börja tänka på pensionen. Men det undviker hon gärna: ”Jag älskar att arbeta här, jag tänker fortsätta så länge jag kan. Min man är 71, han har heller inga planer på att gå i pension. Han var chef förut, men nu har han trappat ned och sysslar med bokföring.”
Kristin Ruth och hennes make är verksamma på en arbetsmarknad som Fredrik Reinfeldt har stor anledning att snegla på om han menar allvar med sin vilja att få människor att gå i pension senare. På Island är pensionsåldern 67, men många fortsätter att arbeta till 72 års ålder. För anställda inom den offentliga sektorn är pensionsåldern 65 men kan skjutas upp till 70.
”De som har ett slitsamt yrke, som vårdpersonal och sjömän, arbetar förstås inte till 72”, säger Kristin Ruth. ”Men det är väl bra om den som vill och orkar får fortsätta några år till?”
Och där sätter hon fingret på just det som de mer högljudda kritikerna av Reinfeldts pensionsutspel missade, eller låtsades missa. Ingen har hittills försökt tvinga utslitna sjuksköterskor att jobba till 70. Men att hitta ett system som underlättar för människor att arbeta om de vill och kan borde vara en uppgift för alla politiker.
Ett effektivt och humant pensions- system sätter individen främst och tar hänsyn till våra olika förutsättningar.
Vad som skiljer Island från övriga Norden tycks vara att landets arbetsgivare ser de äldre som en tillgång – ansvarstagande och samvetsgranna – och inte en belastning. Dessutom arbetar islänningarna generellt mer, en effekt av bland annat dyra levnadsomkostnader på grund av den höga importen.
Landets pensionssystem har också tydliga incitament för att förlänga yrkeslivet, och arbetstiderna är flexibla vilket underlättar för äldre att gå ned på deltid.
”Jag har en känsla av att de äldre på Island inte är lika ensamma som i Sverige och Danmark”, säger Kristin Ruth medan Reykjavikborna, yngre som grånande, passerar utanför Thorvaldsens bazar på väg till sina arbetsplatser. ”Jag tror att vi umgås mer med varandra. Till exempel på jobbet.”