Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

RFSU: Sex som kärnämne

Att RFSU vill ha in sex i alla skolämnen är en sak. Värre är att organisationens undervisningsmaterial relativiserar hedersvåld.

Den svenska grundskolans kärnämnen är svenska, engelska, matte och sex. Så kan man i alla fall tolka ett utspel från RFSU, i förra veckan uppmärksammat av den kristna tidningen Dagen.

Det handlar om stödmaterialet ”Sex i skolan” som RFSU tagit fram tillsammans med några andra organisationer och myndigheter. Grundtanken är att sex- och samlevnadsundervisningen ska bli en viktig del i vartenda ämne.

Några exempel: Historia ska handla om sexualundervisningens framväxt. På fysiken får eleverna studera hållbarheten hos en kondom, medan de ska ägna matematiken åt att räkna ut sannolikheten att få en könssjukdom. Engelskan ska lära ut ”hur man tar upp frågan om att använda en kondom”.

RFSU:s tankar om idrottslektionerna kunde man oroa sig för – men det visade sig handla om hur olika dansrörelser speglar eller bryter könsmönster.

Visst kan man i förbigående notera att mycket av tankegodset tycks fokusera på kondomer, en vara på vilken RFSU tjänar storkovan. Men mest är detta värt att le åt: den svenska skolan är i djup kunskapskris. Riksförbundets lösning: Sex, sex, sex och kondomer.

Det finns dock allvarligare aspekter på RFSU:s relation till skolan. På dess hemsida ligger just nu ett annat dokument, som presenteras så här: ”Undervisar du unga eller vuxna som håller på att lära sig svenska? (...) Då är materialet ’Sexualundervisning på lättare svenska’ något för dig!”

Vad är det då som ska förmedlas till dessa lärare? Uppenbarligen är det ytterst viktigt att lyfta fram den senaste forskningen om ”Vithet och svenskhet som norm”, vilket fått stå som rubrik för ett helt avsnitt.

”Människor från andra, framför allt ickevästerländska, länder antas vara ojämställda, homofoba, inskränkta och styrda av tabun och tvång när det gäller sexualitet”, slås det fast i dokumentet.

Vem – och hur många – det är som automatiskt utgår från att ”människor från andra länder” är homofoba och inskränkta framgår dock inte. Kanske får man spotta på blädderfingrarna och gå djupt ner i den lärda grundforskningen för att få svaret.

”De som görs till de andra represente­rar problem medan vi:et upphöjs och undgår granskning”, slås vidare fast. Och säkert finns delar av samhället där ”vi:et”, alltså den svenska vita normen, undgår granskning. Särskilt många är de dock inte, vilket väl står rätt klart för alla som de senaste åren öppnat en tidning.

Nåväl: Även jakten på en ”Sexualundervisning bortom svenskhetsnormen” kan gå in under kategorin mer underhållande än skadligt. Vad värre är: RFSU:s undervisningsmaterial för dessutom resonemang om hedersvåld som skorrar mer obehagligt.

”Ett problem med hedersbegreppet är dock att det ofta kopplas samman med kontroll och våld som utövas av människor med bakgrund i vissa länder, och att förklaringen då är ojämställda kulturer och traditioner. Begrep­pet riskerar att osynliggöra likheterna i hur social kontroll och våld används i familjer med olika bakgrund”, skriver författarna och fortsätter:

”Hedersbegreppet kan också upplevas som utpekande för människor som tillhör de grupper som brukar hänvisas till när man pratar om heder.”

Här ansluter sig RFSU till ett tankegods som länge förmörkat hedersvålds­debatten och som nyligen uttrycktes av etnicitetsprofessorn Stefan Jonsson. Fokus läggs inte på själva våldet utan på vikten av att inte utpeka diverse grupper eller länder. Den goda strävan är att inte skuldbelägga oskyldiga – det onda resultatet blir att våldet relativiseras. Professorns argument sköts i debatten ner med stor precision, inte minst av människor som själva hade erfarenhet av hedersförtryck.

Men Jonsson är trots allt en akademisk krumelur vars förmåga att orsaka allvarligare skada är behagligt begränsad. Vithetsforskningen är kanske heller inte mindre relevant än en hel del annat som försiggår på högskolorna.

Det är en annan sak när samma resonemang, presenterat som sanningar, dyker upp i material för lärare. Vägen tycks vara kort mellan avantgardistisk trendforskning och skolbänk – och de hindrande, återhållande instanserna tycks vara få.

RFSU är en organisation som gjort stor nytta för den svenska folkbildningen. Det betyder inte att förbundet alltid hamnat rätt och att det är fridlyst från kritik. Särskilt som det tenderar att uppfattas som en opartisk myndighet och eftersom verksamheten vilar tungt på – förutom kondomförsäljning – skattepengar.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.