Signerat – Annika Ström Melin.
I april i år arrangerades en stor EU-konferens om romernas situation. Det talades vackert om deras rättigheter. Samtidigt publicerade kommissionen nya riktlinjer för ”ekonomisk och social integration av romer”. Det finns också en ”plattform” och gemensamma ”principer” som EU-länderna förväntas följa. Den ansvariga kommissionären Viviane Reding har varit mycket nöjd. EU gör något för romerna, äntligen!
Men nu är hon tyst. Just nu, när alla stora ord skulle kunna betyda något på riktigt, kommer inte ett ljud från Bryssel.
Hela sommaren har romer skickats ut och runt i Europa. En karavan på 700 jagades i väg från belgiska Flandern och fick så småningom lov att tillfälligt slå sig ned i franskspråkiga Dour. I Tyskland förbereds avvisning av tusentals romer till Kosovo. Från både Danmark och Sverige skickas också romer ut, som bekant.
I Frankrike river polisen för närvarande 300 illegala läger. Där bor inte enbart romer, utan också franska medborgare som hör till resandefolket. Franska tidningar rapporterar om uppslitande scener när polisen stormar in och kör i väg hela familjer. Franska kommuner måste visserligen, enligt fransk lag, upplåta områden för resandefolket. I Bordeaux har de därför anvisats en ny plats på en asfalterad parkering, alldeles intill en sopstation, som ersättning för lägret som revs. Men romerna från Rumänien och Bulgarien ska ut.
Alla länder förklarar att de enbart försöker bekämpa kriminalitet. Men en av rättsstatens allra mest grundläggande principer är att bevis för påstådda brott inte kan ersättas med etnisk grupptillhörighet. Det borde Europa veta.
Sommarens händelser följer ett obehagligt mönster. Bluddret på EU:s alla konferenser döljer att ingrodda fördomar fortfarande präglar inställningen till Europas mest utsatta minoritet.