Signerat – Henrik Berggren.
Visst kan man störas av tiggeri i tunnelbanan. Visst kan det vara ett socialt problem att resande, varav en del är romer, flyttar runt inom EU utan att någonsin få fäste på arbetsmarknaden. Visst har den utsatta romska kulturen tvingats utveckla starka försvarsmekanismer mot omgivningens förföljelse som också försvårar mer välvilliga försök till integration. Men när ledande politiker runtom Europa börjar utpeka romer som kriminella och asociala och vill utvisa dem ur sina respektive länder i strid med EU:s fria rörlighet är det något annat och ytterst obehagligt som pågår.
Frankrikes president Nicolas Sarkozy har det motigt. Arbetslösheten är hög, motståndet mot hans reformförslag är starkt och hans opinionssiffror dalar. Men när han talar om tuffa tag mot invandrare stiger hans popularitet. Det skedde efter att han kallat de bilbrännande ungdomarna i invandrarförorterna för ”avskum” och han lär hoppas på en liknande effekt när han nu utvisar romer från Bulgarien och Rumänien för att de stört ”den allmänna ordningen.”
Sarkozy har i sin tur tagit regi av Italiens premiärminister Berlusconi. Under hans styre har Italien varit helt oförmöget att åtgärda sina strukturella problem. Landet ligger i botten inom EU när det gäller andelen högskoleutbildade, ekonomin är ineffektiv, korruptionen grasserar och nativiteten är låg. Men mot romerna har Berlusconi visat sin handlingskraft.
Andra länder följer efter. I början av juli utvisades ett antal romer från Danmark i strid mot EU:s fria rörlighet, vilket landets justitieminister försvarade med att ”en del av dem är heller inte intresserade av att arbeta”. Också i Sverige utvisas romer av polisen på oskäliga grunder, även om inga ledande politiker har angripit romerna som grupp. Det är inte oviktigt. Såväl historien som socialpsykologiska experiment visar att farliga krafter släpps lösa när ett samhälles ledare mobiliserar majoriteten mot en minoritet. Den pågående hetsen mot en svag, diskrimerad grupp som ställts utanför samhället är ett hot mot europeisk demokrati.
Därför är det ytterst välkommet att Delegationen för romska frågor under Maria Leissners ledning lagt fram ett långsiktigt förslag för att bryta diskrimineringen av romer i Sverige. Målet är att den rom som föds i år ska ha samma rättigheter och möjligheter som andra svenska medborgare när de fyller tjugo år 2030. Jag inte är säker på att det är lyckat med deadlines i integrationsfrågor, men grundtanken riktig: det är bjälken i vårt eget öga vi ska ta itu med.