Är innehållet i regeringens av CATS (Centrum för Asymmetriska Hot och TerrorismStudier) beställda radikaliseringsrapport för svårsmält? Att källmaterialet inte finns tillgängligt, bland annat på grund av hot mot de intervjuade, öppnar förstås för ris från andra forskare. Men delar av kritiken tar inte hänsyn till det svårgenomträngliga ämnet. Varför får inte fler privatpersoner komma till tals, undrar vissa. Fokus ligger dock på radikaliseringsprocessen, och när det gäller självvalt isolerade individer får man ofta ut mer av att djupintervjua personer från samhället runt omkring.
Ingen seriös forskare bygger en rapport på andrahandskällor, menar Leif Stenberg, docent i islamologi i Lund. Men då underkänner Stenberg en stor del av alla terrorismrapporter som producerats.
Andra varnar för att rapporten leder till ökad islamofobi. Man skulle kunna ha precis samma betänkligheter om studier av hedersvåld. Men alternativet är att lägga locket på och lämna utsatta människor till deras öde.
Om vi vill ta hot mot demokratin på allvar, och det vill uppenbarligen Alliansen, måste vi se Rosengårds mindre rosiga aspekter. Flera intervjuade från skola, socialtjänst och polis uppgav att kvinnor är extremt vaktade av männen i Rosengård och ultraradikala "åsiktskontrollanter". Flickor gifts bort på sommarlovet mellan årskurs 8 och 9. Källarmoskéerna, något av navet i radikaliseringsprocessen, är särskilt inriktade på att locka till sig ungdomar. Att nyinflyttade familjer uppger att de levde friare i sitt hemland än i Rosengård är ett misslyckande för svensk politik.
Rapporten talar också om en växelverkan mellan högerextremism och islamistisk extremism. Det blir därför spännande att se vad nästa rapport till integrationsministern berättar, och vilka slutsatser man kan dra utifrån de båda, eftersom ämnet för den senare är autonoma grupper och vit makt-miljöer.