Ett viktigt steg för att öka skyddet för den enskildes integritet i vårt land. Så beskrev försvarsminister Mikael Odenberg den proposition som vill tillåta Försvarets Radioanstalt, FRA, att analysera all telefon- och e-posttrafik som passerar Sveriges gränser.

Men försvarsministern luras.Att etern tidigare varit fri för avlyssning är ett dåligt argument då det varit en "frihet" som FRA huvudsaklingen använt för att lyssna på Sovjet och inte på vad invandrade svenskar berättade om när de ringde hem till sina släktingar. I dag går 98 procent av teletrafiken i kabel och det är den som FRA och Mikael Odenberg vill åt.

Vartenda litet samtal eller sms som passerar Sveriges gräns vilket även samtal inom Sverige kan göra skall databehandlas. Datorn har programmerats att reagera på ett antal sökbegrepp. Det kan vara ord, men också en massa annat. Till exempel kommunikation på arabiska kombinerat med vissa muslimska hälsningsfraser och ord över en telefonförbindelse där kontakten varit tät och där abonnemanget i Sverige innehas av en person som invandrat från, tja, Egypten.

FRA ska inte spana mot identifierade personer utan mot ett stort kollektiv. Men av propositionen framgår att också detta är böjbart: "Sökbegrepp får inte vara direkt hänförliga till en viss fysisk person om det inte är av synnerlig vikt för verksamheten."

Även utan gummikriterieriet "av synnerlig vikt för verksamheten" kan man fråga sig hur mycket man närmar sig individnivå när man med ett knippe sökbegrepp, vaskar ur ett kollektiv. Jag tror att arabiskspråkiga, muslimer och invandrare med mycket täta telefonkontakter i exempelvis Irak har mycket större skäl att frukta att de blir felaktigt avlyssnade än vita, medelålders män som Mikael Odenberg.

I debatten har försvarsunderrättelse blandats ihop med polisiär underrättelse, påstod försvarsministern självsäkert vid torsdagens presskonferens. Men frågan är vem det är som blandat ihop vad. Själva förutsättningen för avlyssningen representerar propositionens största luddfilter. Från en verksamhet som handlade om att identifiera "yttre militära hot" ska FRA nu ägna sig åt "yttre hot" och det "oavsett om de är militära eller ej".

Det kan enligt propositionen vara "olika typer av försörjningskriser, ekologiska obalanser, miljöhot, etniska och religiösa konflikter, stora flykting- och migrationsrörelser samt ekonomiska utmaningar i form av valuta- och räntespekulationer".

Till det kan läggas grov, internationell brottslighet. Säg vad det inte kan vara. Det hade varit mer klädsamt om försvarsministern inte avfärdat invändningarna med att debattörerna inte riktigt begripit frågan. För det man kan konstatera är att i "den vildvuxna debatt", som Mikael Odenberg kallar det, så har också flera remissinstanser hörts. Åklagarmyndigheten, Kustbevakningen, Datainspektionen, Kammarrätten i Stockholm, Lunds universitet, Rikspolisstyrelsen, Sveriges Advokatsamfund har alla varnat för gränsdragningsproblem mot det polisiära arbetet.

Det finns flera skäl att rösta nej till propositionen. Ett är vad den innehåller, ett annat i vilken tid den presenteras. För vi lever i en tid när den ena tekniska möjligheten att automatiskt övervaka ett stort antal människor följs av den andra. När rättstraditionen att lagföra brott förskjutits till den goda men farliga ambitionen att förhindra brott. Och där metoderna inte ens är utvärderade.

Många av oss skulle kanske kunna svälja integritetshoten om vi verkligen visste att övervakningen räddade liv. Men det vet vi inte. Vi vet inte ens hur hotet ser ut. Sverige håller på att bygga upp en fullständigt absurd övervakningsteknik i en tid när risken att dö i en vanlig svensk bilolycka torde vara mångdubbelt högre än i ett kapat flygplan.

Välkomna till Unpleasentville. Ett kontrollsamhälle där skräcken hålls i schack genom att alla torkar sig med våtservetter efter varje toalettbesök. Där den som har rena kalsonger inte har någonting att frukta.