Signerat – Johannes Åman.
Med knappt två veckor kvar till presidentvalets första omgång gjorde Putin på måndagen ett utspel om massiva satsningar på försvaret. Han betonade särskilt kärnvapnen och framställde moderniseringen av dem som ett nödvändigt svar på en aggressiv politik från USA och Nato.
Putin spelar alltså det nationalistiska kortet. Landet är omringat av fientliga makter och måste rusta sig starkt. Det finns säkert resonansbotten för sådan retorik i dagens Ryssland.
Men är det upprustning, tuff internationell retorik och hårdhet mot inhemsk opposition som är grunden för den politiska stabilitet som Putin uppnått? En del av den. Men det finns en annan sida av historien som kan sammanfattas med: 90-talet, oljan och Kudrin.
Det politiska och ekonomiska kaoset under det första decenniet efter Sovjetunionens fall skapade ett starkt sug efter ordning och förutsägbarhet. Putin förkroppsligade det inte bara som politikertyp och som retoriker. För de flesta ryssar har de senaste tolv åren också inneburit ett ökat välstånd.
Landets enorma oljetillgångar bidrog till den gynsamma ekonomiska utvecklingen. Men det gjorde också den förre finansministern Aleksej Kudrins fasta ledarskap. Han höll hårt i pengarna och fick ta emot mycket kritik för att han inte var mer frikostig med oljeinkomsterna. Men hans försiktiga linje innebar att landet hade en buffert när finanskrisen bröt ut 2008.
I september förra året avgick Kudrin efter 11 år som finansminister. Några månader innan hade han i en intervju i New York Times betonat att Ryssland inte ensidigt kunde bygga sin tillväxt på oljan. Nu gällde det att bygga upp and- ra sektorer som kunde ta över oljans roll som tillväxtmotor.
Minnet av oredan under 90-talet håller på att blekna. Oljan kommer inte ensam att kunna bära den ryska ekonomin. Och Kudrin är inte längre med i laget. Viktiga delar av basen för Putins maktposition är därmed i upplösning eller redan borta.
I det läget föreslår Putin en storsatsning på det militärindustriella komplexet. Målet är säkert styrka. Men om upprustningen försvagar statsfinanserna leder den snart också till ökad politisk instabilitet.