Signerat - Håkan Boström.
Tidigare statsministern Göran Persson lär ha sagt att ”votering är begärd och skall verkställas” är de vackraste orden i svenska språket. En partikongress är även en studie i demokrati – både i teori och praktik.
På den socialdemokratiska kongressen som just nu pågår i Stockholm är det ombuden som formellt ska besluta om partiets inriktning. I praktiken har partiledningen i det närmaste full kontroll. Koalitionsbyggen och förankring av förslag sker i förväg, i särskilda utskott eller i korridorerna.
Socialdemokratin består av olika intressegrupper. Pragmatism och kompromisser är partiets signum. I centrum för den ekonomiska debatten under torsdagen stod systemfrågor, ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna, infrastruktursatsningar och utnyttjande av naturtillgångar. Politikens grå – men centrala – frågor som sällan syns i mediedebatten.
Belysande nog var det den gamle folkpartisten Carl Tham som med ideologiskt nit stack ut och fick in en skrivning om att S försvarar marknadsekonomin, men ändå inte vill ha ett marknadssamhälle. Den exakta skillnaden torde vara en fråga för högre filosofiska seminariet.
Annars dominerade kommunfolket – och männen, som uppskattningsvis utgjorde 80 procent av talarna. Kvinnor, invandrare och yngre – de grupper Socialdemokratin ofta säger sig kämpa för – syntes sällan på podiet.
Gråheten är delvis socialdemokratins styrka men också dess svaghet. Tron på politiska lösningar är närmast gränslös. Skillnaden mellan retorik och bristen på konkreta förslag blir dock bara alltför tydlig.
Mantrat om att vi ska satsa och investera oss ur krisen leder över i frågor om vilka ”vi” är och hur satsningarna ska gå till. Hur staten ska skapa jobb – utan stora skattehöjningar eller budgetunderskott – förblir oklart.
I en dynamisk ekonomi skapas välståndet i den privata sektorn. Här har S fortfarande en del att lära. Som förre LO-ordföranden Stig Malm påpekade när han äntrade talarstolen så borde Socialdemokraterna ha en entreprenörspolitik som åtminstone rankas högre av småföretagarna än Vänsterns och Miljöpartiets. Att så inte är fallet i dag säger en hel del om det största partiets förmåga till nytänkande.