Signerat – Peter Wolodarski.
Ord har betydelse. Särskilt stor betydelse har ord som kommer från en nyvald socialdemokratisk ledare.
När Håkan Juholt i sitt första tal som ordförande hotar med att göra pensionerna till en valfråga 2014, då skapar han förväntningar om förändring. När han begär en ”ordentlig utvärdering” av pensionssystemet tillsammans med de fackliga centralorganisationerna, då betyder det mer än om en vanlig riksdagsledamot från Oskarshamn gör samma sak.
Rimligtvis insåg Håkan Juholt detta innan han gjorde sitt utspel. Eller så gjorde han det inte.
Redan på söndagen avvisade både Saco och TCO den nye S-ledarens invit:
– Sådana samtal ska givetvis vara blocköverskridande, sade TCO:s ordförande Sture Nordh till DN.
– Ska vi sitta ner och diskutera pensionsfrågor gör vi det med alla partier och inte med ett, fyllde Sacos ordförande Anna Ekström i.
Välkomna besked från Nordh och Ekström. Inte minst med tanke på att det nuvarande pensionssystemet byggdes upp under lång tid i bred politisk enighet.
Till förhistorien hör också att de lägsta pensionerna, som Juholt nu antyder ska höjas, inte var en socialdemokratisk hjärtefråga under pensionsreformens framväxt. De som ville lyfta den så kallade garantinivån var Centern och Kristdemokraterna.
På 90-talet backade dessutom Socialdemokraterna från kravet på att sjuka och arbetslösa ska få lika mycket i pension som om de arbetade heltid.
Visst kan allt detta diskuteras. Men varför blåsa till strid när bakgrunden ser ut som den gör?
Det dröjde inte länge efter S-kongressen innan Juholt retirerade. På måndagen hade han gjort sin första politiska avbön som partiledare:
– Vi är inte i närheten av att överväga att riva upp pensionsreformen, sade han till TT. Pensionssystemet måste ha stöd över blockgränserna.
Synd att han inte hann få med den avgörande nyansen i sitt kongresstal.