Signerat - Erik Helmserson.
Nej, så mycket nytt präglade inte dag ett på Socialdemokraternas extrakongress, trots att Nystart var kongressens namn.
Det nyaste var Twitterflödet som publicerades på storbildsskärmen och där twittrare både i salen och omvärlden kunde ge sin syn på kongressen. Flödet avbröts dock tillfälligt sedan någon lustigkurre twittrat ”Kan inte killen till vänster om mig sluta snarka?”
Men det är svårt att klandra snarkaren. Exakt klockan 14.15, efter Mona Sahlins avskedstal, var det tänkt att framtiden skulle börja för Socialdemokraterna. Men den ”allmänpolitiska diskussionen”, vars syfte var att röja en första trevande stig genom den sakpolitiska snårskogen, präglades inte av eldig framtidstro. I stället var det välkända slagord, tomma bänkar och utspädda applåder.
Kanske är det typiskt inte bara för Socialdemokraterna utan hela vår tid att det är personfrågorna – Sahlins avsked, Juholts intåg – som drar till sig intresse, inte allmänpolitiken.
Ett annat skäl till den ljumma debattstämningen är att ombuden talar för om inte döva öron så i alla fall bundna händer. Det spelar ingen roll vad som sägs i kongresslokalen, några politiska beslut ska inte ledamöterna fatta. De ska klubba igenom Juholt, sedan är det hem till distrikten och vänta.
Och trots Nystartsparollen och Mona Sahlins vädjanden om enighet är det inte mycket på kongressen som tyder på ett nytt go, en tydlig ny linje hos Socialdemokraterna. Budskapen spretar som före valet. Någon kräver mindre konkurrens, en annan mer solidaritet, en tredje vill störta regimen i Burma.
Det enda ämne som återkommer med viss regelbundenhet är ”vi och de”, ett synsätt som alla är emot. Men vill man bredda metaforen finns ett tydligt ”de” även i det spretiga kongressbudskapet, nämligen regeringen Reinfeldt. Men vilka är ”vi”? Det är läge för Socialdemokraterna att reda ut den saken.
Men kanske är ambivalensen och tvekan i själva verket idealtillståndet för dagens socialdemokrati. Just nu är partiet en mjuk lerklump, färdig att formas av Håkan Juholts händer. Att döma av hans korta men kärva tacktal är han fullt redo att kavla upp ärmarna och sätta i gång.