Signerat – Martin Liby Alonso.
Socialdemokraternas ”usla läge och dåliga förtroende kan inte skyllas på någon annan” än Håkan Juholt, konstaterade Ylva Johansson på nyårsdagen. Och det är naturligtvis korrekt att hans upprepade klavertramp är en viktig anledning till partiets kris. Men dess problem är djupare än en yvig partiledare.
Flera faktorer ligger utom S kontroll. Långsiktiga ekonomiska förändringar har bidragit till ett värderingsskifte i svensk politik. Moderaternas steg mot mitten och Miljöpartiets bort från skogsmulle har stärkt konkurrensen.
Ändå bör orsakerna till Socialdemokraternas svårigheter främst sökas inom partiet. Det har vägrat anpassa sig till de förändringar som har skett i dess omgivning.
Framför allt utgör partiets ovilja att acceptera Moderaternas förnyelse en kollektiv strategisk blunder. Man har klängt sig fast vid bilden av M som ondsinta nyliberaler vars mål är att rasera den svenska välfärdsstaten och valt att betrakta det stora klivet mot mitten som ett illusionsnummer.
Det finns två problem med den bilden. För det första håller väljarna inte med. Tidigare var M ett genuint högerspöke. Då gick borgerlighetens väg till makten via mittenpartierna och deras förmåga att hålla avståndet högerut. Så är det inte nu. Väljarna hoppar direkt mellan S och M.
Följden blir att Socialdemokraterna dumförklarar väljarna, som förförda av moderata pr-makare ger dem sin röst. Det inger inte förtroende.
Den förlegade synen på Moderaterna innebär dessutom att S konsekvent tolkar regeringspolitiken som ett försök till nyliberalt systemskifte. Men bilden av ett Sverige med krossad välfärdsstat och en politik som endast gynnar de rika rimmar illa med de flesta medelinkomsttagares vardag. För dem har alliansens politik inte inneburit några stora förändringar i välfärdsutbudet. Och de har tack vare jobbskatteavdrag fått mer i plånboken.
Få dundrar mer än Håkan Juholt om Moderaternas kalla Sverige. Men det är en beskrivning som har djupt stöd i den socialdemokratiska rörelsen. När Mona Sahlin sökte göra upp med den på partiets förtroenderåd 2010 fick hon ordentligt på pälsen. Och därför finns det faktiskt fler att skylla på än Håkan Juholt.