I dag kan vi följa tsunamin, dess offer och överlevare via teve. Perspektivet är svenskt. En kvarts miljon människor omkom, av dem var 543 svenskar. Det är dem vi sörjer idag, deras anhöriga och vänner som ska känna stöd och sympati från ett helt land.
Tevekamerorna står uppställda i värmen och ljuset på stranden i Thailand och i mörkret och kylan på Skansen i Stockholm. Där borta dominerar de enskilda, privata människorna, här hemma företrädarna och det offentliga.
Ett par dokumentärer ska fördjupa våra insikter i vad tsunamikatastrofen innebar. Folke Rydén har fångat några människoöden, svenskar och thailändare, och filmat dem vid olika tillfällen under året. Programmet visar ansträngningarna att hitta tillbaka till livet. Tom Alandh har besökt Sri Lanka för att skildra hjälpen, världens överväldigande generositet, och hur det går med återuppbyggnaden.
I århundraden har Sverige varit förskonat från massdöden. Så förliste Estonia och så kom tsunamin och även Sverige fick uppleva förlusten av ett stort antal människoliv vid ett och samma tillfälle. De två händelserna är både lika och olika.
Estonia var hemma, Östersjön är vårt hav. Dess båtlinjer är välkända, dess oväder likaså. De människor som omkom den där septembernatten 1994 lämnade stora tomrum efter sig i familjer och på arbetsplatser. De flesta av dem reste i yrket eller med arbetskamrater.
Tsunamin på de thailändska semesterorterna visade ett helt annat Sverige. Stora familjer och unga par som lämnat julen i Sverige bakom sig och slagit läger i "Söderhavet", detta så länge oåtkomliga paradis. Många företagare, många med moderna sysselsättningar i framtidsbranscher men nu var de alltså på julsemester och framträder främst som familjemedlemmar.
Men att se bilderna och höra berättelserna från tsunamin för mig inte närmare olyckan. Semesterbilderna förblir långt borta geografiskt, tidsmässigt, psykologiskt. Kanske säger de just därför så mycket om vår tid och vårt samhälle.
Det Sverige som för första gången på århundraden sett massdöd är ett land som håller på att bli något alldeles annorlunda än Folkhemssverige. Sverige är inte detsamma som det avlånga landet i norr, det finns i New York och London, i Khao Lak och på Bali, i Irak och i Bosnien. Likaväl som på Skansen och Arlanda.
Det var detta nya Sverige som träffades av tsunamivågen annandag jul 2004.