Signerat – Erik Helmerson.
När Victor Muller var gäst i säsongens sista ”Skavlan” förde han ett resonemang som inte kom med i tv. Det handlade om ett fenomen i Sverige som förvånat honom: hur medierna skildrat krisen i Saab Automobile. Han kunde inte dölja sin ilska över att journalisterna inte visat större solidaritet med Saab, att det var som att Sveriges samlade mediekår skadeglatt önskade att bolaget skulle gå i konkurs.
Muller har rätt i att Saab Automobile fått sin beskärda del av kritik och misstro under de två åren som bolaget ägts av Spyker. Men misstar sig om att kritiken skulle vara riktad mot företaget. Tvärtom hyser journalisterna, liksom de flesta andra, en mycket stark känsla för Saab, en nostalgi besläktad med kärlek. Att bolaget skulle gå omkull var inget önskescenario för någon.
Däremot har medierna – och omvärlden – visat stor skepsis till om Victor Muller verkligen var rätte mannen att rädda Saab. Det har varit så många stora ord, så många märkliga turer, så många obskyra partner som han dragit in i kretsen kring företaget. Så många anställda som kastats mellan hopp och förtvivlan.
Kanske är Victor Muller en solochvårare som berikat sig på andras hopp. Kanske hade han verkligen, som han sade hos ”Skavlan”, bara Saabs bästa för ögonen. Det är inte fokus just nu. Nu handlar det om de anställdas framtid.
När i går ytterligare ett dråpslag i form av konkursansökan drabbade fabriken i Trollhättan kom det återigen vid värsta tänkbara tidpunkt, strax före jul. Nu väntar nya prövningar för personalen, som genom hela krisen visat stark lojalitet med Saab.
Samtidigt är det svårt att se hur turbulensen kring företaget hade kunnat få en annan lösning. Ett olönsamt företag kan inte leva kvar i evighet. Staten har inget bottenlöst kassaskåp med skattepengar för att hålla krisbranscher under armarna. Det skulle bara förlänga pinan. Det bästa vore om den stora kompetensen i Trollhättan kunde upprätthållas och vidareutvecklas i andra verksamheter, och av andra än Victor Muller.
I den omställningen har regeringen en viktig roll att fylla. En roll för vilken den är betydligt bättre lämpad än att driva bilfabriker.