Bekymren ter sig olika beroende på betraktarens utgångspunkt. Wall Street Journals nätupplaga hade i går rubriken: ”GM secures agreement to unload Saab unit”. Reportrarna understryker dock att det återstår många viktiga hinder innan GM blir av med eländet.
Ett av hindren, det alldeles avgörande, är att köparen Koenigsegg Group saknar pengar. Ordförande Augie K Fabela säger till Dagens Industri att det handlar om tre miljarder kronor. Men det handlar rimligen om mycket mer. Saabs nya ägare måste ha kapital för att klara ett par års stora förluster och samtidigt sätta av medel för utveckling av framtidens bilar.
Christian von Koenigsegg låter bekymmerslös i den långa intervjun i Dagens Eko. Statens krav på säkerheter för att garantera det livsnödvändiga EIB-lånet om drygt fyra miljarder klarar man lätt, det finns tillgångar i Saab.
Tack och lov låter det som regeringen inte tänker låta sig nöja med sådana osäkerheter. ”Det är inte så att skattebetalarna ska gå in och finansiera affären mellan GM och Koenigsegg. Hade det varit så hade vi gått in och köpt bolaget själva”, sa statssekreterare Jöran Hägglund (C).
Det är utmärkt att regeringen håller hårt på försiktighetsprincipen. Börjar den slira får det lätt stora följder. Ponera att Konsortium Jakob AB, det svenska gänget som försöker få ihop kapital för att köpa Volvo PV av Ford, skulle få ihop hälften av vad som krävs, sisådär 15 miljarder – då skulle pressen bli stor på de politiker som lättat på bromsen. Fick lilla Saab måste stora Volvo få. Och när det sen går åt pipan sitter vi där med två statliga personbilsföretag.
Visst vore det roligt om Saabaffären blev av. Men förutsättningen är inte, som von Koenigsegg antyder, att staten visar att det finns pengar. Det är att Koenigsegg gör det. I stabila mängder.