Det finns mycket smolk i den bägare som i dag höjs över FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, som fyller 60 år. FN:s historia präglas sorgligt nog av eftergifter åt odemokratiska regimer och diktaturer. Dessa aktörer uttrycker inte sällan sitt förakt för de mänskliga rättigheterna i både tal och handling, något som smular sönder FN:s - och därmed också människorättsdeklarationens - trovärdighet.
Vid få tillfällen blev detta så uppenbart som i sydafrikanska Durban 2001. Den globala antirasistiska konferensen, anordnad av FN:s råd för mänskliga rättigheter, urartade i en gigantisk rasismskandal. Enligt Svenska kommittén mot antisemitism skanderade talkörer bakom antisemitiska banderoller "Döda judarna" och "Döda amerikanerna". Afrikanska och arabiska ministrar använde sina tal för att förringa Förintelsen och hetsa mot "sionister". Israel och USA lämnade Durban i protest efter bara två dygn.
Den andra upplagan av Världskonferensen om rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och intolerans hålls i Genève i vår. En antisemitisk antirasismkonferens låter bara det som en absurd motsägelse. Men denna gång har FN:s människorättsorgan rullat i gång cirkusen redan innan mötet invigs. I förberedelsekommittén sitter nämligen Mahmoud Ahmadinejad - iransk president och värd för 2006 års Förintelseförnekarkonferens i Teheran. Libyen är ordförande. Kuba rapportör.
I Danmark kritiseras nu förspelet till Durban II av flertalet politiker. En aviserad deklaration om fördömande av Israel och förslag om inskränkningar av yttrandefriheten har fått utrikesminister Per Stig MØller att varna de muslimska länderna att de inte kan räkna med EU-ländernas närvaro ifall de håller fast vid dylika krav. Kanada och Israel har meddelat att de håller sig borta från "hatfesten". Sverige bör göra detsamma.