Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Sällan antingen eller

Malin Josephson är forskare vid Inspektionen för socialförsäkringen. Hon var en av talarna vid gårdagens seminarium ”Sjuk på fel sätt?” som anordnades av Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa, NSPH, och Svensk socialpolitisk förening. Åtminstone två av hennes slutsatser torde alla kunna enas kring. Den ena handlar om att det måste finnas en balans mellan krav och förmåga för att individer inte ska duka under på arbetsmarknaden.

Var det väger jämnt varierar från person till person. Sätt tio personer vid ett löpande band och öka tempot successivt. Alla kommer inte att falla ifrån vid samma hastighet. Men alla kommer att göra det någon gång, om bara farten skruvas upp tillräckligt mycket.

Malin Josephsons andra kloka på­pekande rörde det orimliga i att hantera ”psykiska diagnoser” som något enhetligt på ett sätt man inte skulle göra med kroppsliga sjukdomar. Precis som det är en stor skillnad på förkylning och spridd cancer, är det skillnad på lätt ångest och schizofreni.

Men trots att alla alltså borde kunna nicka instämmande åt dessa båda självklarheter tog debatten ändå en annan riktning. Som ett raster över inläggen från fack och intresseorganisationer ligger tanken att inga krav ska ställas på den enskilda och att sjukskrivningen helst borde kunna rulla på i all evinnerlighet. Jag hajade till när Kjell Rautio, välfärdsutredare från LO, började tala om incitament – om piskor och morötter – men lugnade mig sedan när jag insåg att det var arbetsgivarparten han åsyftade. Arbetsgivaren kan alltså förmås att göra det ena eller det andra med hjälp av diverse styrmekanismer. Medan arbetstagaren, enligt den ­underförstådda logiken, enbart styrs av sin ”sjukdom”.

Ohälsa ses som en fråga om frisk ­eller sjuk, svart eller vitt, antingen eller. Och inte, som det för de flesta av oss är, en fråga om förhållningssätt, acceptans och en förmåga att uthärda obehag. Jag håller med åtskilliga av talarna om att sjukförsäkringen är dåligt anpassad till psykisk sjukdom. Men inte om att lösningen är att inte ställa några krav alls och bara låta individen själv avgöra vad hon tycker sig mäkta med och inte. I stället borde arbetsförmedlingen i många fall kopplas in från dag ett. Vila och kravlöshet är sällan någon bra bot mot ångest.