Signerat – Erik Helmerson.
”Vi socialdemokrater är fullt beredda att med Sverigedemokraterna som stödparti störta regeringen.”
Nej, så sade inte Håkan Juholt när han i tisdagens Aktuellt kommenterade det uppskjutna femte jobbskatteavdraget. I stället sade S-ledaren så här:
”Det är ju alldeles uppenbart att det här handlar inte om ekonomi utan om stämningen och läget här i riksdagen. På så här sätt förhindrar ju också regeringen en regeringskris.”
Vad det är för skillnad i sak på det fiktiva citatet och det riktiga undgår i alla fall denne ledarskribent.
Det är ingen nyhet att Sverige har en minoritetsregering. Inte heller att regeringsförslag kan falla om Sverigedemokraterna lägger sina röster på ett rödgrönt alternativ.
Däremot kan man sorgset notera den lättvindighet med vilken Håkan Juholt säger sig vara beredd att, tillsammans med SD, fälla regeringen.
Vi vet förstås inte om han verkligen hade gjort det, i skarpt läge. Kanske skulle han då nå slutsatsen att till och med en försiktigt skattesänkande alliansregering är att föredra framför en opposition som gör gemensam sak med de främlingsfientliga och orsakar regeringskris.
Men man kan åter konstatera att det är ljusår mellan Juholts agerande och hans företrädare Mona Sahlins uttalanden i valrörelsen, där hon kraftfullt lovade att avstå från allt samarbete med SD. På DN Debatt (10/7 –08) skrev hon, tillsammans med Miljöpartiets språkrör:
”Vi är två partier som härmed tydligt markerar att vi inte på något sätt kommer att göra upp, göra oss beroende av eller samarbeta med Sverigedemokraterna om partiet kommer in i riksdagen efter 2010 års val.”
Jag undrar vad Mona Sahlin känner när Håkan Juholt nu viftar med nyvalsspöket och det är iklätt ett lakan med Jimmie Åkessons blåsippor.