I måndags och tisdags sökte 260 personer jobb som inhoppande tågvärdar hos SJ. Var och en fick tre minuter i rampljuset på Wallmans salonger, uppgiften var att läsa upp ett meddelande till passagerarna på engelska samt att förklara varför just jag skulle vara en bra tågvärd. Av de 260 kallas 60 till intervjuer och 20 ska få timanställning.
Fast då måste de först gå den tre veckor långa utbildningen hos SJ Service Academy, utan betalning. Och köpa sin uniform för 3 000 kronor.
Urvalsmetoden är sannolikt bättre för SJ och de mest servicesinnade sökande än ett första urval baserat på inskickade papper. Men LO-facket Seko, som organiserar tågvärdar, använder de hårdaste ord för att kritisera den nya tingens ordning.
”Kränkande och förnedrande” säger Erik Johannesson, som är ordförande för företagsfacket i Sekotidningen. ”Kränkande” och ”sanslöst dåligt”, säger Sekos förbundsordförande Janne Rudén till TT.
– Det är skamligt av dem att utnyttja situationen som råder just nu på arbetsmarknaden, tillägger Rudén.
Svensk arbetsmarknad är beroende av att människor går utbildningar utan att få lön. Också om de går till monopolarbetsgivare som Polisen. Och SJ har inte monopol längre, men den korta utbildningen torde ge försteg för den som söker tågvärdsjobb hos konkurrenterna. Tre lönlösa veckor blir allt annat än lönlösa i längden.
Många fler svenskar betalar faktiskt för att få jobb. Åtminstone 1.100 läser till läkare i Östeuropa: i Rumänien är studieavgiften 30.000 kronor per läsår, i Polen och Ungern det dubbla. Av våra piloter har många investerat i kursavgifter på privata flygskolor. Den fyraåriga svenska naprapatutbildningen kostar närmare 400.000 kronor i avgifter.
Det är klart att ingen blir glad av försämrade villkor. Förut fick de blivande tågvärdarna lön under studierna och gratis uniform. Men att tala om kränkning och förnedring är att göra sig löjlig. Att facken betraktas som fjantiga är ingen betjänt av.