Signerat – Hanne Kjöller.
Tingsrätten rev i går upp åklagarens radikala beslut att hemligstämpla hela förundersökningen i målet mot den tidigare polischefen Göran Lindberg. Det är lite svart tusch här och där, nästan uteslutande över målsägandens namn, men huvuddelen av det flera tusen sidor långa aktstycket tycks ha slunkit igenom.
Som journalist förväntas jag jubla över att min kår ges möjlighet till ingående läsning om ejakulat och anala vävnadsskador. Men som medborgare och demokrat är jag inte odelat förtjust. Censureringarna måste ha gjorts i ett brådrask. Jag har bara läst delar, men redan trillat över vägbeskrivningar till en av de utnyttjade kvinnornas lägenhet, där vi får veta från vilken namngiven tvärgata man ska svänga höger, och sedan portnummer och våningsplan på den aktuella gatan. Det skrivs om några husdjur på ett sätt som också gör att den som känner kvinnan borde kunna lista ut att det är hon. Extra sorgligt känns det att läsa hur kvinnan ber om ett målsägarbiträde från en annan stad. Hon är rädd för att historien ska komma ut.
Journalister som suttit med på våldtäktsrättegångar vet hur varenda själsligt och kroppsligt skrymsle kan tänkas redovisas inför gruppen åhörare och hur det som blivit offentligt lever kvar. Hur många av oss skulle råda våra döttrar att löpa hela den juridiska linan ut vid ett övergrepp?
Målsäganden som vågar och orkar anmäla är – inte minst i sexualmål – ofta en förutsättning för att rättvisa ska kunna skipas. Sekretessen är därför en viktig del av ett fungerande rättssamhälle.
Klunkandet om att en hemligstämpling skulle få folk att tro att rättsväsendet håller en tidigare polischef om ryggen, har varit rätt orimliga från början. Trots allt handlar det om en chef som varit förlöjligad och ifrågasatt av de sina. Förundersökningen visar snarast en omvänd särbehandling. Polisen har skickat spanare runt om i landet för att följa en person som till en början såg ut att begå sexköpsbrott. Vem tror att en svetsare eller bagare som går till prostituerade skulle kostas på sådana polisresurser?