Sekulärt är guld värt

Det är lätt att bli provocerad av rörelser som Plymouthbröderna. Religiösa grupper som tar avstånd från resten av världen och som inte kan tänka sig att bryta bröd med "otrogna". Deras bild av oss som ett slags sämre människor skaver i själ och självbild.

Men det är vårt problem. Inte deras. Bröderna och deras underordnade fruar är förstås fria att välja vilket matsällskap de vill, tro vad de vill och inom lagens gränser uppfostra sina barn hur de vill. Men är de fria att med allas våra skattemedel driva skola?

Ja, svarade nyligen länsrätten påhejad av Skolverket. Verket menade att bröderna sedan ansökan kom in för cirka tre år sedan åtgärdat svagheterna.

Den som vill starta en friskola bedöms utifrån en avsiktsförklaring. Om skolan lovar att undervisa i enlighet med den läroplan och värdegrund som uttrycks i skolförfattningarna är allt i det stora hela frid och fröjd.

Det är rimligt att man blir bedömd för vad man gör och inte för vem man är eller vad man tror. En lärare måste kunna ha vilka skruvade åsikter som helst. Så länge det inte märks i undervisningen finns ingen anledning att skilja honom från arbetet. Åsikter varken kan eller ska kontrolleras.

Men att applicera samma resonemang på friskolan leder snett. I en skolmiljö där elever, lärare och föräldrar är överens om att abort är mord och homosexualitet en sjukdom finns ingen som blåser i visselpipan. I en skola som är uppbyggd kring majoritetssamhällets värderingar finns skyddet inbyggt i systemet.

Ytterligare en sak som skiljer en omdömeslös lärare från en omdömeslös skolledning är möjligheterna att rätta till felen. I början av sommaren återkallade Skolverket godkännandet av den judiska skolan Beit Menachem i Göteborg. Skälet var att skolan trots tidigare påpekande fortsätter att organisera undervisning och raster utifrån särskilda pojk- och flickgrupper, att eleverna är färre än tjugo (vilket är det lägsta tal som anges i skollagen) och att samtliga elever kommer från en och samma familj.

Men att Skolverket återkallar ett godkännande innebär varken att skolan stängs igen eller att allas våra skattepengar fryser inne. Skolan kan överklaga och under den tiden kan undervisningen rulla på som vanligt. Överklagningsrundan är varken kort eller snabb. I längsta fall går resan från länsrätt via kammarrätt till rege-
ringsrätt. Det kan hinna passera rätt många år där elever förvägras den undervisning de enligt lag inte bara har rätt till utan faktiskt också skyldighet att delta i.

Det kan gå fel överallt. Men att från början bevilja tillstånd för grupper som byggt hela sitt liv på en religiös övertygelse som kolliderar med vissa av majoritetssamhällets grundläggande värderingar - är inte det mer än lovligt naivt?

- Vi har ingen anledning att tro att de ljuger för oss, säger Skolverket om Plymouthbrödernas utfästelser om att anställa behöriga lärare och att bedriva en undervisning i överensstämmelse med skolans läroplan och värdegrund. Så har bröderna exempelvis lovat att eleverna kommer att få använda datorer, trots att det står i strid med rörelsens tro. Det känns ungefär lika trovärdigt som att Jehovas vittnen skulle starta en vampyrskola med blod som lunchdryck.

Skolverket säger sig inte ha någon anledning att tro att Plymouthbröderna ljuger. Själv har jag svårt att se någon anledning till att de, eller andra separatistiska friskoleaspiranter, inte skarvar med sanningen. Om de verkligen ville ha en skola stöpt i samma form som andra finns ju ingen anledning att starta en egen. Det måste rimligtvis vara för att man vill något annat, för att man invänder mot de värderingar som råder i de skolor som redan finns, som gör att man år efter år kämpar med länsrätt och skolverk.

Det hävdas att Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna tvingar Sverige att tillåta konfessionella friskolor. Men har de fjuttiga och luddiga fem raderna om rätten till undervisning "i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse" någon gång prövats juridiskt? Konventionen är från 1952. Det fanns muslimer, hinduer och buddister i Sverige långt före friskolereformen. Hur i herrans namn klarade vi oss då?

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut