Signerat – Johannes Åman.
FRA-lagen har inte gjort någon riktigt glad. Många har känt obehag inför en lag som gav en statlig myndighet rätt att avlyssna telekommunikation i kabel som passerar landets gränser.
Samtidigt har Säpo varnat för att underrättelsearbetet blivit ineffektivt. I och med att det bara är regeringen, regeringskansliet och Försvarsmakten som har getts rätt att göra beställningar hos FRA har Säkerhetspolisen förlorat den möjlighet som den tidigare hade att ta hjälp av signalspaning.
Självmordsbombaren i Stockholm för ett år sedan visade att det finns ett reellt hot mot Sverige. Oron har ytterligare spätts på av Anders Behring Breiviks bombdåd i Oslos regeringskvarter och massmord på Utøya.
I går lade justitiedepartementet fram ett förslag till ändring av FRA-lagen som innebära att kretsen av beställare ska vidgas så att även Säpo och Rikskriminalpolisen ges möjlighet att få signalspaning utförd av FRA.
Justitieminister Beatrice Ask bjöd samtidigt in Socialdemokraterna till överläggningar.
Det är lätt att se Säpos behov av signalspaning. Terrorism har nästan alltid någon typ av internationell koppling. Att inhämta kunskaper om grupper som skulle kunna utföra eller indirekt främja terrorhandlingar i Sverige hör självklart till Säpos uppgifter.
Sådan underrättelseverksamhet behöver inte innebära intrång i svenska medborgares privatliv. Men den är svår att rättsligt avgränsa och leder i praktiken lätt till kränkningar av oskyldigas integritet. Det talar emot att också Rikskriminalen skulle ges rätten att beställa signalspaning från FRA.
Den vanliga polisen kan liksom Säpo ha ett behov av att skaffas sig kunskap om utländska förhållanden, exempelvis om ligor som bedriver narkotika- och människohandel.
Men om Rikskriminalen gavs rätt att beställa signalspaning skulle riskerna kraftigt öka för att underrättelseverksamhet riktad mot utlandet blandades ihop med den brottsbekämpning som bedrivs inom landet.
I så fall skulle signalspaningen bli just det den inte får vara, ett kraftfullt men svagt reglerat tvångsmedel som riktas mot enskilda medborgare.